..

Im still alive
but im barely breathing
just praying to a God, I dont believe in
FUCKIT

where's love there's hope

Vad kommer efter den tomma känslan man får när kroppen har varit i chock? Gråt. Ilska. Frustration. Sorg. Ett svart stort hål som bara är där. Borrar sig in i kroppen, mitt emellan revbenen. Undviker hjärtat med en centimeter.
Tystnaden som lägger sig i huvudet, som om hjärnan är inkapslad i bomull. Det svider i ögonen och i halsen. I munnen är det torrt. Man letar famlande efter en liten strimma av ljus, en liten gnista hopp. Famlandet går över i en desperat jakt på det lilla man en gång kände. Hade.
Som i ett schackspel ändras oddsen. Hoppet slocknar- Schack Matt. Damen åker i golvet. Svart och mörkt.
Efter den tomheten som kommer
Då kommer ilskan.
Men störst är sorgen.

You remember me
When the west wind moves
among the fields of barley
You can tell the sun
in his jealous sky
when we walked in the fields of gold

love you

Man får inte lätt ett perspektiv på livet
Men man ska njuta av det liv man har
Inga problem är för stora eller för små
Mig kan du lita på
Man ska ta hand om de vänner man har
Kosta vad det kosta vill
För står man ensam när sorgen slår till
Då ångrar man de triviala bråk man haft
med sina allra bästa vänner
jag reser nog inte hem i år.


födelsedagar..

..varför finns de?
Det är så jobbigt att hålla iordning på dem, kolla i kalendern hela tiden, spana in händelser på facebook så man inte missar någons födelsedag... Dagens i landsproblem
men så jäkla pinigt när man glömmer bort..
Jag är glad att jag fyller år sent på året så jag får vara 21 ett bra tag till.. När folk kallar mig för 22 får jag ålderskris.. Och varje födelsedag är det lika dant! Vad ska jag göööööra med mitt liiiiiiiiiiiv?
Grattis i efterskott världens bästa IDA.
Hoppas du var gladare än den här knatten på din födelsedag!;
buhuuu

Sortering

Igår hade jag 34 besökare?! Coolt. Mitt rekord var i USA då jag var uppe i nåt på 200. Dit ska jag nu också, jädraremej! Fast det är inget kul när folk går in bara för att svara på kommentarer.;P
Nu har jag iaf snyggat till det bland mina länkar ------------>
ja, i min högerspalt. Lagt till några nya, tagit bort gamla och gjort fina beskrivningar till alla :D
Vad följer ni för bloggar? Vill hitta nya spännande saker att läsa om! Mina favoriter har ni iaf i mina länkar!
Hmmmmmmmmmmmmmmmmm. Det är så mycket i skallen idag alltså. Aaaaah. Får rensa ut lite.
Sorterar bilder på datorn oxå, de e mycket nu. Hehe
<3
ååååååå, tänk när boris var så här liten och söt... Det hjälper att kolla på de här bilderna när han är pain in the ass. Då orkar man med honom lite till. Haha ;)
söööööötis
söta!
Min skendräktiga hund fick vara mamma åt lille Boris, för hans mamma ville inte ha honom :(
men åh, så söt han blev på kattmjöksersättning. Han fick ju en omgång medicin också för hans mage fick en chock första veckan. Han kunde ju inte tvätta sig själv så vi fick tvätta med vatten , vilket gjorde att han fick lite eksem :( Men sen blev han frisk igen den kraken, allt som behövdes var en massa tålamod <3

Vaaafaaan?

Förlåt men jag blev precis rätt sur.
Hästfolk är speciella människor, no shit. Som personer kan de vara hur goa som helst men när det kommer till deras hästar så är allting så puttinutti hela jävla tiden. Inte nog med det så kan hästfolk vara så sjukt dryga mot varandra?
Jag har verkligen reagerat på hur mycket skit en del kända hästmänniskor får ta på sina bloggar.
Att det är så lätt för vissa att sitta och kasta skit? Don't get it.
Alla har vi olika förutsättningar och man får jobba utifrån de man har. Hästar är som barn, de kräver rutiner, tydliga regler och vanor. Sedan vad som är bäst för dem är individuellt, precis som med människor. En del människor gnäller för att deras hästar får gå för lite i hage, men så står de också där och säger "näääh, jag orkar inte rida idag..."
Om man tror att hage = motion för hästen, så ska man tänka om. I hagen är hästens huvudsakliga tanke att leta föda, rulla sig och utföra naturliga behov. En häst kan ha huuur stor hage som helst och ändå stå och häcka i ett hörn. En del springer visserligen mer men detta är absolut inte samma sak som att jobba med ryttare på ryggen och att arbeta! På min utbildning på Biologiska YH fick vi lära oss en massa om hästens naturliga och inlärda beteenden. Den kunskap jag fick med mig därifrån borde vara varje ryttares obligatoriska kurs man måste klara av för att få ha häst.
Sluta förmänskliga era djur.
Sluta fördöm andras sätt att sköta sina hästar.
Man kan vrida och vända hur mycket som helst på saker, men en häst är ändå i slutändan en HÄST.
Gå ut och ta hand om dem istället för att sitta på sociala medier och kasta skit och fördöma andras tekniker, skydd, boxar, hagar whatever it is. Det är rent ut sagt barnsligt.
Skaffa er rätt kunskap och gå dessutom en kurs i ödmjukhet, det skulle inte skada märker jag.

Tack och hej.


I Ericas huvud

utsikt.

Det första jag gör på morgonen är att jag stänger av alarmet och ofta utbrister "bläääää" för att tanken på att ligga och dra sig är så himla mycket mer lockande. Fast jag gillar inte att ligga kvar, men jag gillar tanken. Lite paradoxalt.
Något jag skämts över när jag var mindre som jag nu accepterat är en del av mig är mitt otroligt HAHA-högljudda skratt. Som en del stör sig på och rullar på ögonen åt. Tråkigt för dem att de inte kan ha roligt, brukar jag tänka. När jag var mindre blev jag ledsen och höll andan halvvägs i skrattet så folk skulle sluta titta på mig.

Jag gillar inte att se på film med folk, därför att 1: Det är fantasilöst och bevisar bara att man inte kan komma på annat (enda gången jag kan se på film är med Madde). 2: Jag gråter nästan jämt när jag ser på film. Någonting jag faktiskt inte lärt mig att vara stolt över än. Jag tycker bara det är sjukt jobbigt.

Jag är pappas flicka. Inte på det sättet att han skämmer bort mig så mycket. Men åååh vad jag älskar min pappa. Han är en otroligt fin och ödmjuk människa. Nu för tiden har jag lättare att prata med honom än någon annan om allting. Han vet allt om mig och ändå älskar han mig, för han är min pappa. Sen vet jag ju hur jag ska säga "meeen ååh pappa jag är så klen jag klarar det inte. Visa mig!" Så visar han och sen gör han färdigt för han blir så uppe i det så man FÅR inte ens fortsätta. Finns ju en risk att de blir dåligt ;)
Jag blir sur när folk inte kan plocka upp efter sig och ta eget ansvar. Det är så sjuuuuuuukt irriterande. Det värsta är att om jag säger till någon och den bättrar sig så blir jag typ sur för det också. Typ "jaha, så så lättmanipulerad var du." Jag behöver alltså typ nån kompromiss. Det funkar inte annars. Egentligen är ju detta verkligen ett problem jag har som jag behöver jobba med. Men det kommer väl med åldern. ELLER?
HATAR när folk alltid kommer försent! De pratade om detta på P3 i morse. Att det faktiskt inte finns några ursäkter. När folk säger "jag är sån" blir jag rosenrasande. Vadå jag ÄR sån?! Jag var jätte morgontrött men jag började gå upp tidigt och tog tag i det och inte sjutton var det så jobbigt? Tycker det är respektlöst att låta folk vänta. Även ens kompisar. I alla lägen.
Jag är otroligt kvällstrött och blir lätt sur på kvällen. Mina kompisar vet detta och brukar tackla mig med stil, men de som inte gör det får oftast deala med en grinkäring. Hahah! Stackars dem..
Det mest romantiska jag vet är när folk bryter mot traditioner. Rosor i all ära (för jag älskar blommor!) Men faaan om killen inte har mer fantasi än så. Det finns ju faktiskt andra sätt att visa nån att man gillar dem..


Ett debatterat ämne som är känsligt för många..

Är det här med jakt.
Är det någonting som jag verkligen blir förbannad på så är det när opålästa människor ska uttala sig om sånt de inte vet nåt om. Eller ännu värre. När människor får för sig att de har en åsikt, de vet inte varför de ens bestämmer sig för att det är så de tycker, sedan googlar de eller gör någon annan typ av "research" och skriver sådant som "varför jakten är dålig". Vad de inte tänker på är att de redan där smalar av deras åsikter så att när människor kommer med motargument så är allt de kan, det som de har läst om. Det är OMÖJLIGT att förstå och vara med i en debatt om man inte läst på om båda sidorna, har förståelse för dessa men därifrån kan ta en ställning.
I morse på nyheterna, ja alldeles nu precis, så sa de att viltolyckorna ökar och att jägarna därför planerar att skjuta mer älg. Idag börjar älgjakten. TV4 sa att bara 4 av de tillfrågade länsstyrelserna vet hur mycket älg de har i sitt område. Jag kan nu sitta här och uttrycka mig därför att jag VET att i vårt område har vi koll på våra älgar. Varje års gör flyginventering som håller koll på den faktiskt ökande älgstammen.
Till och med nyheterna Skaraborg vinklade nyheten såhär: "Idag skedde den och den och den olyckan där och där och detta beror på älgjakten som dragit igång idag som får älgen att flytta på sig." Vad får detta tittaren att tänka? Jo: Jävla jägare utan dem skulle det inte vara några viltolyckor.
Men alla vet innerst inne att det inte är så. Bara de senaste månaderna har viltolyckorna ökat drastiskt. Detta betyder att jägarna i stor del är oskyldiga och när älgstammen ökar och trafiken blir allt mer intensiv med större vägar, så ökar olyckorna.
Även för någon vecka sedan så var det med en jägare i TV4 som påstod att "En del jägare jagar för att det är prestige". Även den personen som intervjuade ställde frågor som var helt absurda. Jag tror inte att en enda jägare i mitt område med handen på hjärtat säger att han jagar för att det är en fråga om medaljer och stolthet? Jag blev rent ut sagt förbannad. Där står det en jägare och smutskastar alla runt omkring honom? Varför vill man ens ha med en sådan vidrig människa i TV?
Klart att det är kul om man skjuter en 10-taggare. Men nu är det så att varje lag, varje PERSON, har stenhårda regler om VAD man ska skjuta, HUR många älgar som ska skjutas och FÅR skjutas, NÄR man får skjuta och HUR det ska gå till. Att klara jägarexamen är inte någonting man bara gör på en natt. Mamma fick kämpa jättehårt och min bror kuggade provet två gånger innan han gav upp. I höst är det min tur och jag vet att det kommer bli jättetufft.
Det är så många människor som har fått för sig att de ska delta i denna debatten om jakt, på allt från småvilt till varg, men som inte har en -ursäkta mig- jäkla aning om hur det är och går till i verkliga livet.
Jag tänker inte ens diskutera det där med varg mer än det lilla jag skriver nu. Jag tycker det är patetiskt att det enligt folket är okej att skjuta rådjur för det har man alltid gjort men sen "åååh nej, stackars vargen!!!" Men jag tror det beror på att vargen är ett sådant sagoväsen. Det djuret har så mycket historia och det är alldeles för få människor som är påverkade av det djuret än så länge för att folk ska förstå allvaret. Att vargen dödar för att träna. För att det är kul. Är inte det absurt om något? Jag blir förbannad på att det är storstadsmänniskor som sitter och bestämmer hur mycket varg vi behöver ha i Sverige. De har ju inte en susning.
Älgen kommer gå åt som flugor och rådjuren ska vi inte tala om. Hur det kommer påverka skog, mark och framförallt vilken påverkan vargen redan har på människor och hur det förändrar deras livsöden...huu. Jag ryser.
Jakt idag handlar inte om att skjuta flest djur. Det handlar om att vara ute i naturen, spåra skadade djur som farit illa i trafiken. Det handlar om att vara ute där djuren är, att se dem i ögonen och hålla koll så att de mår bra. Att inget djur lider. Det handlar om att kolla spår i marken, att räkna våra djurbestånd. Hålla ordning i skog och mark.
Det finns så himla många människor som glömmer det här, eller förlåt. Ni har snarare ingen koll.
Härmed tackar jag Sverige och yttrandefriheten. Hoppas att människor vaknar någon jäkla gång.
Den här älgkalven skulle vem som helst bli kär i. En välmående kalv.
älgkalv
Bild från Borås Djurpark.

everybody needs inspiration, everybody needs a home

Ibland behöver man lite inspiration. Inspiration att fortsätta med det man brinner för, likväl som det som hamnar lite längre ned på listan. Man behöver mod för att vara sig själv, tålamod för att lära sig acceptera andra, likväl som det är viktigt att förstå att man själv gör misstag- och att det är okej!
Idag har jag fått inspiration, av en tjej som alltid är positiv och kör sin egen grej. Jag tror denna tjejen har lite dåligt självförtroende, men jag förstår inte varför. Hon besitter så sjukt mycket girlpower som jag hoppas att hon en vacker dag kommer våga få ur sig, för då kommer hon att stråla som en sol! Det behövs inte sägas vem denna tjej är, men jag hoppas du läser detta och att du vågar ta för dig, för du är jätteduktig på det du gör!
Jag har slitit som ett djur de senaste veckorna. Slitit för att behålla min självkänsla när man får nej på nej från jobb man sökt. Slitit med hästen och att ha energi att ge honom den positiva feedback han behöver för att utvecklas. Jag har kämpat med mina vänner, att visa dem att de betyder så otroligt mycket för mig. Ibland känner man sig så otillräcklig när man vill ge tillbaka för allt fint man får av dem.
Jag har gått upp på nätterna för att mata en ensam liten katt. Idag öppnade han ögonen och tittade på mig; som för att säga "Är du min mamma?" och så burrade han in sig i min hals.
Det hade varit så sjukt mycket enklare att bara skita i det. Låta naturen ha sin gång. Det hade varit otroligt mycket lättare att bara be någon annan rida min häst. Det hade varit lättare om man hade en pappa som ägde ett företag så att man kunde få ett jobb- tänk att det ska påverka ens liv så mycket! Men nu är det inte så. Och hör och häpna; jag är JÄTTEglad för detta. Jag ser den här perioden i mitt liv som ett test. Att någon eller något kollar om jag klarar det.
Och så sant som att jag är min mors envisa dotter med min fars uppfinnighet, så SKA jag klara detta. Och jag låter ta mej (ursäkta) fan inte någon trampa på mig, jag kanske inte gör vad andra ser som en stor prestation, men det jag gör är viktigt nog och jag är jävligt stolt över det!

Ibland kan man behöva en stor kick i röven för att våga. Jag hoppas alla som läser detta har någon som är er asskicker, för ärligt talat, de vännerna är de allra bästa!

lika lätt som att bara le.

ibland
Kan ni inte bara låta oss vara
så skulle allting kännas lättare
Sluta påminn mig, om sådant som varit
som inte längre finns.
Kan ni inte bara sköta er själva?
Istället för att röra i min ro
Jag vill bara hitta en plats att vara trygg på
inte springa runt så.
Men det gör lite ont i mig när andra är så själviska
hur kan man vara sådan
Hur kan man leva då?
Jag försöker bry mig om andra
men får bara skit ändå.
Det är så lätt för andra att håna
kasta skit och slåss
Kan vi inte bara vara vänner
men det är ju svårt för er, förstås.
Era ögon ändrar färg i ljuset
Man vet inte vem man kan lita på
för det är inte ert riktiga jag
som jag ser och minns.

-tänk om det vore lika lätt.

tjejen som vägrar säga att hon bakat chokladbollar

...För det heter faktiskt negerbollar! På västgötska också, négeRbölla! Så det så! Det hette det när jag var liten och det heter det i min "sju sorters kakor". Jag är ju faktiskt svensk, och svenskar är ju sådana att allting som ändrar sig , det skiter man i för det var bättre förr! Right?!
Jag är i alla fall inte ett digg rasistisk, jag tycker att människor med andra kulturer eller bara kanske en annan hudfärg är som vilka människor som helst. Precis som alla har olika åsikter så har vi alla olika sätt att vara, so what? Men det heter negerbollar för mig, för är man mörkhyad och tar åt sig får man skylla sig själv. Hallå, vi pratar ju faktiskt om en KAKA (eller vad det nu är) så jag tycker man får kalla det för vad man vill.
De blev iaf väldigt goda, oavsett namn.
Åh, gud vilket jobbigt blogginlägg!

fina, älskade du.

love!



Om jag bara kunde...

Hej allihopa!

Jag sitter här och söker jobb..
Vill vinna på triss.
Men jag vet inte vad jag ska skriva, men den här tjejen träffar mig rätt i hjärtat. Om fyra år vill jag vara som henne. Fast jag bor inte på landet för att jag är folkskygg, och tur är väl det!
Lyssna på henne.
För det är nåt speciellt med radio.

http://static.sr.se/laddahem/podradio/SR_sommar_i_p1_110627030030.mp3
jag!
En helt vanlig lantistjej.
Som drömmer om ett hus på landet som jag kan pyssla i. Hela dagarna. Kan jag få vinna på triss idag?

konsten att äta en chili...

Jag skulle sätta mig och skriva ett jätteseriöst inlägg när min bror studsar in i rummet. Han står med stora röda ögon och stirrar på mig och näsan rinner. Så frågar han om man kan dö av chili.
Lite kul att han trodde att man kunde äta en hel chili från landet bara rätt upp o ned. Utan att det skulle kännas.
Han står framför spegeln och tittar på sin tunga. Undrar vad han tänker på? Att snart trillar den ut?
Nu har han visat mig den också. Den var röd.
Och så seriöst inlägg blev detta.

Det gör riktigt ont i mig

Att se människor som levt sitt liv, som gjort sig förtjänta av värme, närhet och omtanke, att de inte får den hjälp de behöver, det gör så ont i mig. Jag önskar jag kunde finnas där för var och en av dem. Ta dem i handen och göra deras dag. Varje dag. Men jag har inte den kapaciteten, inte den tiden. Jag tar för lång tid på mig, jag kan inte stanna så länge som jag vill. Ta del av deras historier och lära mig mer. Insupa deras kunskaper och lärdomar och lära mig någonting själv. Idag gjorde jag någons dag. Det får mig att känna mig lyckligare, som om man spelar en viktig roll på denna planet. Att öppna en dörr för någon, att släppa in andra människor i mitt liv. Att bry sig om någon som man kanske inte känner så väl. Att bara visa andra att man bryr sig och att varje dag i livet, hela livet, är värt att leva, det betyder så enormt mycket för mig och det är det som gör det så himla underbart att arbeta med gamla människor. Men det gör ont i mig att inte fler känner så. Att inte tid finns att värna om dem så som de förtjänar.
En dam på 94 år sade till mig idag att "jag vill ha syltsocker för det står sig länge, då kan jag göra mer sylt om det blir över. Fast det är klart, sockret kanske står sig längre än mig."
-"Men såklart du lever länge till!" Utbrast jag.
-"Det vet man aldrig." Svarade hon, och tog mig i handen. "Lev livet, flicka lilla."
Jag. Jag som ser mig själv som sånär vuxen och tycker att jag varit med om mycket. Egentligen är jag så liten och vet så lite. Jag beundrar dessa människor som fortfarande finns hos oss. Jag hoppas att de flesta har någon där som gör varje dag lite ljusare. För det har de förtjänat.
Han gör min dag!
Jag och en kille som gör min dag!
Vad gör din dag ljus? Berätta!

vad är det för fel.

Vissa dagar kan flyta på utan att de blir någon dag man kommer ihåg om tjugo år. De är bara en på miljonen som försvinner lika fort som den kom. Fast jag ridit Winjett idag, och det gick toppen. Fast jag ridit Cinzano idag och han var jättefin. Fast jag longerat Calle idag och han var supersnäll, så kommer jag ändå inte komma ihåg den här dagen. Jag bara vet det. Fast det var en ovanligt bra dag så är den för lik alla dagar som hamnar i "medium-facket" och så smälter den in..
Denna dagen har som sagt varit bra. Men så kommer kvällen och ångesten inför allting jag borde göra. Bokföring Helvete Jag önskar jag kunde krypa ned under täcket, jag känner mig dålig. Kan ju för i helvete ingenting
någonsin.

och jag är trött på att ösa fina ord över dig och inte få samma sak tillbaka
ta dig i kragen någon gång

samvetet styr mitt liv.

Gaaaaah.
Sitter med en halvfylld kopp kaffe som hunnit svalna. Idag har jag kommit fram till att min kropp behöver vila. Jag vaknade med en galen huvudvärk pga axeln och jag börjar undra var detta skall sluta någonstans... Tänkte longera Calle men så blir det nog inte. Får se hur det känns i eftermiddag. Imorgon ska jag både hinna hälsa på Carro i några timmar, rida Winjett, longera Calle och rida Cinzano. På kvällen ska jag och Anna göra bokföring tillsammans via Skype. Har bestämt mig för att försöka bli klar med uppgift 2 innan påsklovet. Det SKA gå. Ja.
Eller nej.. Jag vill bara lägga mig och sova :(
Ska skriva klart anatomi-tentan nu idag iallafall. Någonting vettigt måste jag få ut av denna dagen.
Jag trodde aldrig att det skulle framkalla så mycket ångest att inte ha ett fast jobb. Det är så mycket jag vill göra men som känns helt omöjligt utan pengar. Det finns även saker jag inte vill göra men som kan vara bra att ha pengar till. Typ oförutsedda grejer på bilen och sånt tråkigt.
Nästa vecka ska jag på två jobbintervjuer inför sommarjobb. Förhoppningsvis leder det till lite jobb i höst sedan också. Om jag jobbar halvtid så hinner jag ju rida mycket, ha lektioner samt läsa den kurs jag kom in på på skövde högskola som jag tackade nej till senare, alltså social interaktion och kognition. Skulle vara så himla roligt.
Men så ska man ha råd att leva också.
Hur fan det nu ska gå till.
Jag får dessutom dåligt samvete så fort jag säger nej till något.
Jag får dåligt samvete om jag inte alltid ger 100 %. Jag får dåligt samvete så fort någon tycker att något jag gjort är dåligt. Jag får dåligt samvete om jag inte rider mina hästar, som idag. Jag får dåligt samvete för att jag bor hemma och snyltar på mina föräldrar just nu för att saker är som de är när det inte blev som det skulle...............
Ja ja. Vad gör man åt saken.

"du gör ju ingenting"

Idag vaknade jag tidigt, gick ut för att greja i stallet och ge hästarna frukost. De är vana att bli utsläppta direkt på morgonen och Calle är inte den som gillar när hans vanor bryts direkt. Han körde 30 varv i boxen på den tiden det tog för mig att lägga in mer hö. Någon timme senare lastade vi (så snäll var han!) och åkte 1 kilometer till ridhuset. Haha, jag veeeet jag kunde skrittat, men han behöver lastträning och dessutom har han inte ridits i samhället på nåt år så vågar mig inte riktigt på det för tillfället.
Jag hoppade små kryss och jobbade över bommar. Detta är tredje gången han "hoppar" i ridhus, så för mig var detta en stor STOR seger. När jag hoppat ute i skogen över våra hinder har jag flugit av många gånger och han bockar som en galning. Det verkar som att han har lättare att fokusera i ridhuset och att han är lugnare. Emma är verkligen en toppenlärare, inte minst för mitt självförtroende. Jag har inte hoppat på väääääldigt länge...
Hur som helst, jag ska gå och ta mig en dusch nu, sedan blir det en sväng om och hälsa på farmor. Efter det får man väl dra på sig några gamla strumpbyxor och försöka pallra sig iväg till estetreunion... ALLA andra verkar så taggade inför detta event så jag försöker också att vara detta. Jag har ju pluggat detta året så har ju nåt att säga men jag vill på nåt sätt glömma det gamla och starta mitt nya liv. Jag har ju två klasser att "återförenas" med dessutom. Dessa två klasser har sett två helt olika sidor av mig så jag har bestämt mig för att min senaste klass får väl leva med att de inte känner mig idag då. Hah. De flesta tyckte nog jag var en bitch i min förra klass. Oh, that's life. Som man bäddar får man ligga. Hade önskat jag haft någon jag klickade med med en gång i min senaste klass. Då hade saker inte blivit som de blev. Men detta är ju ingenting jag kan göra något åt nu, så får gilla läget och komma som den kramgoa Erica många andra känner mig som.

Förresten. Får ni ofta höra "du gör ju ingenting?"
Jag har en person som säger detta till mig varje jävla dag
och snart måste jag få utlopp för den aggression detta bäddar till
problemet är att var tar jag vägen då?

Ja ja. Ikväll blir det teater. Antagligen ingen utgång för det blev som sagt tidigt i morse och det är en dag imorgon också. Vill gärna somna bredvid min älskling ikväll.

Ha de nice
Pöss!

en gammal bild från forntiden

oldie

Det som hände förut
är ingenting vi har makt att förändra
Det som sker just nu
händer så fort att vi ibland önskar vi kunde pausa
Det som händer imorgon
är bilden vi får i huvudet
om hur det ska vara
Våra förväntningar
Önskningar
och vår inställning till det som händer

Ha det gott alla läsare
Förlåt för usel uppdatering!
LOVE

sometimes that mountain youve been climbing is just a grain of sand...

Det har varit en rätt så tung period nu. Har sökt så sjukt många jobb och fortfarande är det inte tillräckligt. Tur att man har lite trygghet i min bror som alltid finns där, Victoria som är världsbäst på att lyssna och andra otroligt fina vänner. Jag har liksom kommit till ett steg i livet då det inte är så roligt att trampa på i samma mönster. Samtidigt är jag fast här hemma på grund av hästarna och det såklart både positivt och negativt. De betyder båda två så himla mycket för mig. Cinzano som lärt mig allting jag vet och alltid ställer upp. Han gör alltid sitt bästa och försöker. Calizto som är världens krambjörn och som börjar bli så himla fin. Jag vill ju inte lämna dem. Men fakta är fakta och jag behöver ett jobb, jag behöver ett eget ställe där jag trivs. Mitt rum här hemma stressar mig.

En annan sak jag ska påminna mig själv om är att jag inte kan ändra på andra och deras beteenden, även om en del beter sig väldigt felaktigt. Det enda jag kan ändra på är mitt eget synsätt och hur jag tar emot andras sätt att vara. Allting handlar om att man lär sig när det är viktigt att reagera på det man hör.
Sedan finns det sådana här människor, som alltid här svåra att hantera (men som man helt enkelt ska skita i):
Jag: "åååh vad fint väder det är idag!"
Personen: "Idag ja, men imorrn, då jävlar vilket tråkigt väder det ska bli!"
eller
Jag: "Vilken fin tröja hon hade!"
Personen: "mmm, men du skulle sett den som X hade igår. Fyfan alltså."

Som sagt. HAHA. Det finns ta mej tusan fölk te allt. Och ni som omger er av energikrävande människor och människor som mår så dåligt att de måste snacka skit om andra hela tiden- gör slut med dem! Ja, även om det är er "bästa" vän. Ingen människa har rätt att bete sig på ett sätt som påverkar andra negativt.

Men nu idag är mitt berg jag klättrat en liten kaksmula i jämförelse mot annat. Hur förhåller jag mig till detta? Käkar upp smulan är klart. Resultat? Inget problem kvarstår.
Nu kommer våren och ljusare tider.
Nu JÄVLAR!

Tidigare inlägg