Jag har sagt en hel del saker i mitt liv som jag önskar jag inte sagt. En hel del grodor har hoppat ut ur min mun och en hel del fighter har varit i onödan.
Men när jag ser tillbaka på mitt liv så förstår jag varför det var så. Jag mådde dåligt i hela grundskolan, högstadiet var de bästa skolåren för mig, även om det var då jag var som kaxigast. Jag kan med handen på hjärtat säga att det stämmer att man tar ut känslor på andra människor. Mycket tid i mina tonår gick ut på att vara kaxig. Jag försökte aldrig starta bråk eller var aldrig elak mot någon, däremot var lite uppkäftighet min väg till att hitta mig själv. Det var också en mur mot omvärlden så att jag skulle slippa ta in människor. Jag har alltid varit öppen och haft lätt att prata om saker, men att bli min närmaste vän är och har alltid varit svårt.

Jag minns så väl vad jag lärde mig allra mest om mig själv under mitt år i USA. Det var just att knipa igen när det behövdes. Att inte alltid fighta tillbaka. Att man tryckte ned människor när man försökte resa sig själv. Hur mycket ens kroppsspråk och attityd gör när språket inte räcker till.
Jag är oerhört tacksam för allt som hänt i mitt liv. Tacksam för att mitt tredje år på gymnasiet var kaos. Tacksam för att jag varit rädd, arg, trasig- men också glad, lycklig och modig.

Jag har växt som människa varje dag och jag Älskar att ha den förmågan att kunna se tillbaka på mitt liv, med och motgångar, och reflektera över dem.
Jag skäms inte över misstag jag gjort utan ser dem som en del av mig.

"Dont judge a person based on its past. Because people are people, and people change." - Blair Waldorf 



2 kommentarer

Anne

26 Jun 2014 21:39

Kan vara ett släktdrag?! Kram

mäddsi

05 Jul 2014 21:06

finaste vännen <3

Kommentera

Publiceras ej