Någon läser ju detta trots allt.
Min lilla blogg som jag haft sedan urminnes tider.. Tänk när jag skrev "idag har jaaaaag" i början på varje inlägg.
Sen kom USAåret med över fyrahundra unika läsare per dag. Det var stort, kändes som att halva skolan följde mig på mitt äventyr. Allt från paddleboarding i california till homecoming prom och fotbollsmatcher där vi med gröna ansikten stod och sjöng "WE ARE LP!"
Ja shit vad jag längtar tillbaka ibland. Inte bara till USA, utan gymnasiet och tider då ens största problem var hur många poäng man fick på matteproven. Fast jag hade nog mer saker än så att oroa mig över.
Kanske har jag alltid varit väldigt orolig av mig. Alltid tänkt på framtiden utan att det gjort någon skillnad. 
Jag saknar dock den äventyrliga sidan av mig själv. Idag är jag nog mycket mer play-it-safe än vad jag var då. Både när jag tänker tillbaka på ridningen, på resor, kompisar.. På den tiden var det köra eller brista! Å det var så jäkla härligt.
Nä. Nu ska jag inte ligga här och låta tankarna snurra iväg igen. Dags för Göteborg, fina klasskompisar och Göteborg horse show. Det är bara att tagga!

Världens bästa bild.
Jag måste våga släppa mina spärrar igen. Jag saknar mitt gamla jag.

Kommentera

Publiceras ej