Jag är i Chicago och njuter av tillvaron. Varmt och skönt och tid med halva familjen. Känns overkligt och fint. Jag tar tid till mig själv, därav dåligt bloggande. Allting blir som vanligt när jag kommer hem till Sverige :) 
Hoppas ni har det bra även om temperaturen sjunkit och regnet öser ned. Jag ser faktiskt fram emot att tända ljus och mysa på kvällarna :) 
Kram och puss!
Herregud, nu har jag varit i usa i över tre veckor och jag har jobbat huuuur mycket som helst. Ibland har jag klämt in lite styrkesträning på gymmet men mest är man så trött så man bara vill slänga sig i sängen och sova på kvällarna. 
Vad kan jag säga? Jag har lärt mig så oerhört mycket om mig själv dess tre veckor. Att umgås konstant med sina kollegor även före o efter jobbet sätter ens sociala förmågor på prov såväl som det stärker lagkänslan. Jag är fascinerad att jag klarat av detta. Jag satte mig egentligen på ett plan till NYC utan att veta vad jag egentligen skulle göra i fyra veckor. Jag har sett massor med nya sidor hos mig själv och det har varit en cool upplevelse. Nu har jag fyra arbetsdagar kvar innan jag åker vidare till Chicago och lämnar NYC bakom mig.
Jag börjar inse att min tid i usa för övrigt snart är över och jag försöker ställa in mig på svensk vardag igen, även om det är ett tag kvar. Letandet efter lägenhet fortsätter från och med nu, min häst har satts igång av mamma där hemma och enligt henne går det helt okej, de promenerar i skogen och han linas på banan ibland. Jag har nog aldrig varit såhär homesick förut, inte ens under mitt hela år i USA. Men man blir ju äldre och man inser vad som betyder mycket för en. Att resa ger en nya upplevelser och perspektiv, but home will always be home :)
 
På tal om home åker jag ju till chicago snart, helt overkligt. Fyra år sedan sist och jag blir alldeles pirrig när jag tänker på det. Det är den finaste staden jag vet och jag längtar efter att få äta färsk illinois-corn och träffa min underbara värdmamma som alltid stöttar och finns där för mig. Hon är en utav de viktigaste personerna i mitt liv, för ingen annan har någonsin pushat och stöttat mig så som hon gjort för mig, hon var alltid positiv till mina upptåg och världens bästa på att lyssna. Jag kommer gråta floder när vi ses på flygplatsen :)
 
Alla bilder från usa kommer komma när jag kommer hem och har normalt fungerande internet igen :)
kram
Något som alltid fascinerar mig när jag kommer till detta land är att det alltid händer någonting någonstans. Det är så stort att det blir obegripligt, svårt att ta på och ogreppbart. Staden har mer än bara puls. Folk stressar inte bara, de lever och andas och skapar alla tillsammans ett högt brus som aldrig slutar. Jag kommer aldrig vänja mig vid bruset, jag önskar det fanns en knapp jag kunde trycka på som stängde av allt ljud. Göteborg går inte ens att jämföra. Här är det ljud överallt. Människor, dialekter, ljud, trafik, elektricitet, lampor. Ändå fängslar det mig. För mitt i alltihopa kan man hitta sina guldkorn. Man lär sig att fokusera på sig själv och välja vilka intryck och sinnesstämningar man vill ta in. Det är någonting som jag kommer ha med mig efter denna resan.

Så dagarna passerar här, det är stressigt och de första dagarna trodde jag att det skulle bli ett survivalcamp utan dess like. Men nu har vi kommit in i det, personalen ökar i antal varje dag och jag börjar ta in att jag är i new york. Det är ändå lite coolt, right?

jag vet att jag uppdaterar väldigt illa, men internet här på hotellet är värdelöst. Passar på att lägga upp detta nu när det är lite mindre folk inne.

ciao!