Har letat efter kort på min bror då han tar studenten snart. Något som slog mig var hur mycket vi umgicks jämt. Dels delade vi rum ganska länge men också lekte vi verkligen lekar tillsammans. Pysslade och bara spenderade tid tillsammans. Vi har verkligen näst intill aldrig bråkat. Jag vet nån enstaka gång det blivit lite sura miner, men annars är verkligen min bror min bästa vapendragare. Min tryggaste nära och någon som alltid lyssnar. Dessutom hjälper han mig oerhört med min hund, mina hästar och allt annat jag får för mig att han ska hjälpa till med. Han bara fixar. Det är bra att ha en bror ibland.


Här lär jag brorsan att blåsa ut ljus.


En bild på fel håll. Men här har brorsan fått min ring och jag läser en saga för honom medan han beundrar sin nya glittriga ägodel.


Och här är sångfågeln erica. Jag håller verkligen aldrig tyst. Det var på gungorna det började, tillsammans med brorsan och barndomsvännen Daniel skapades här egna låtar med fantastiska texter.


Denna frisyr var ständigt återkommande under min barndom och jag är mycket kluven om det var fint eller ej. När jag var mindre så gjorde mamma alltid smoothies av riktig frukt till mig, och när det var fika fick vi Marie-kex. Kanske redan då föddes min medvetenhet för vad jag stoppade i mig?

Jag spenderar Valborg lite annorlunda än de flesta andra. Har svettats på gymmet och ätit med familjen efter en dag på jobbet. Nu ska jag sova.

Brorsan, tack för att du finns. Hoppas jag alltid får vara din förebild, så som du blivit min :)

Kommentera

Publiceras ej