Jag har börjat bli helt besatt av positiva quotes (vad sjutton heter det på svenska?) och suger upp motivation och positivitet från min omvärld. Jag mår redan, på några få månader, så himla mycket bättre än jag gjort på länge. Sedan har jag också insett att när mina dagar är fulla av arbete, hästar och jakt så njuter jag verkligen av livet. Jag får fler ljusglimtar och begår även fler misstag- för att jag vågar misslyckas! Jag blir inte längre nedslagen av det utan ser varje misstag som en lärdom. Denna veckan har jag jobbat extra på dagis som omväxling till min vanliga vardag. Det har varit väldigt givande. Man känner sig vis och trygg i sig själv. Jag vet inte hur ofta denna veckan jag slagits av hur triviala saker för mig kan vara stora saker för barnen och hur man ändå sätter sig ned och tröstar dem. Det har fått mig att inse att allas världar ser så olika ut, vi vuxna är fortfarande barn innerst inne och behöver också känna förståelse från andra. Alla vill ju känna sig bekräftade- oavsett ålder.
Jag har blivit väldigt motiverad denna veckan. För jag har insett att när jag måste rida efter mina fasta arbetstider (som jag inte är van att ha) så måste jag ta mig i kragen och gå ut i stallet trots mörker och kyla när jag kommer hem. Häromdagen tänkte jag "men varför gör jag detta? Fryser om tårna och går ut i snön frivilligt? Medan många lägger sig på soffan efter jobbet? Jo, därför att de små ljusglimtarna och "aha-upplevelserna" med ridningen gör det så ovärderligt för mig. Att få uppleva så mycket i harmoni med naturen, precis som med jakten. Jag har lärt mig att njuta av de bra ögonblicken med ridningen, så varför ska man inte kunna ha samma förmåga med livet?
Världen behöver mer positivitet och positivitet är någonting man övar sig i.
Puss puss! :*
 

Kommentera

Publiceras ej