Nu sitter jag på tåget på väg hem från ett besök i stockholm. Jag tänker varje dag på hur jag växer och förändras som människa. För var dag som går så blir jag bättre på allt- det bara kryper i kroppen. Tänk om alla kunde känna så lite oftare?
Det finns så mycket människor som sprudlar av erfarenheter och som har såå mycket att berätta. Tänk om man kunde få fem minuter med var och en av dem- hur häftigt vore inte det?

Imorgon är det måndag. Ny vecka, nya möjligheter. Har massa jobb och möten på g. Dessutom ska jag sätta igång Calle igen imorgon. Han har vilat 10 av 14 dagar nu, pga att han inte alls varit fräsch. Han brukar alltid springa i hagen och ha glimten i ögat men han har varit superhängig och trött. Imorgon hoppas jag att han känns fin igen, annars får jag nog kolla upp honom.
Saknar att rida winjett så himla mycket. Förstod aldrig medan jag red hur mycket jag utvecklades med henne och hur mitt självförtroende växte varje dag. Det gör så fruktansvärt ont i mig att det fick ett så abrupt slut alltihopa. Hon var mer värd än guld. Fina hästen. När studierna är slut ska jag leta efter en ny häst. Kanske finns inte cinzano mer då heller och jag behöver en stark vän. Något som tänder min gnista emellanåt och får mig att komma ihåg varför ridning är den bästa sporten och det nästa tidsfördrivet i hela världen.

Stor kram till er alla. Ni är fina!

1 kommentarer

Evelina - Ivelajn

15 Apr 2013 18:56

Härligt att det känns så för dig! :D
Hoppas Calle mår bättre snart också.
Kram!

Kommentera

Publiceras ej