På tal om höst och mörker så kommer här ett inlägg som jag tycker passar nu när årstiden då man missbrukar ljus är här. Själv är jag en riktig sucker för doftljus, de får en att må så gott (tillsammans med en ansiktsmask och fruktsallad har man ju världens toppenkväll!). Här nedan kommer en presentation av mina favoritmärken och mina favoritdofter från följande. Jag tycker man ska satsa på doftljus med kvalité, de räcker längre och man slipper känna att doften blir tung i luften, vilket jag ofta tycker billiga doftljus gör. Sedan är ju smaken som baken, förstås!
 
Voluspa, ett toppenmärke som har riktiga kvalitétsljus.
Här har ni min favoritdoft Bella Sucre Japonica, som jag tycker lyxar till det i badrummet- hotellkänsla it is! 295 kronor kostar den på Drytrend.com där den kan köpas hem med ett klick. Tror det står 80 timmars brinntid på denna. :)

 
WoodWick, ett märke jag kom i kontakt med i USA, där det är en säljsuccé. Brinntid på ett stort ljus tror jag är 180 timmar, vilket är sjuuukt länge! När man tänder veken sprakar det som en levande brasa, hög mysfaktor och det finns så många olika dofter så jag hade svårt att välja en favorit, men en återkommande doft i köket är lemon chiffon, som luktar som en riktigt gooood kaka. Finns att köpa på Bostondesign.se men jag köper självklart från min amerikanska leverantör ;) Locken till dessa ljus är toppen, i trä med sugpropp på :)
 
 
Yankee Candle, 289 kronor på yankeecandle.se men de här finns ju att köpa lite överallt :) Brinntid 150 timmar. Jag gillar de fräscha dofterna från yankee, bland annat coastal waters. De sötare dofterna från yankee tycker jag blir lite för mycket av det goda, men det är ju min åsikt!
 
Sedan gillar jag även ljus från Madeleine Birger, men dessa är knepiga att få tag på, jag brukar hitta dem i random butiker i större städer ibland :)
 
Så detta var några godbitar ur min doftljussamling! Har ni några egna favoriter?
 
 
 
 
Ja, som rubriken lyder. Hur känner du nu när hösten är här? För nu är det höst, det biter i kinderna när jag gör morgonsysslorna i stallet, löven får olika färger på träden och jag måste tända lampan i köket på kvällskvisten annars gör jag kvällsmat i blindo. I går kväll när jag tog in hästarna hade Cinzano frost i skägget. Då huttrade jag lite.
Det är svårt det här med hösten, för det är nästan som en oskriven lag att när det blir mörkare så ska man bli tröttare och ledsnare. Min farmor är en sådan människa som blir deprimerad bara man säger ordet höst, och för de äldre tror jag att det känns lite tyngre. Allt är lättare för dem på sommaren, de kan gå ut när de vill och de slipper frysa. De kanske även förknippar det med barndomen och tänker på hur tungt arbetet blev när det var höst. Skörd som övergick i vedhuggning och snöskottning. Jag har varit en sådan människa som blir tröttare när det blir mörkt, det är klart, kroppen vill ju sova när solen går ner! Men jag har lärt mig så himla mycket de senaste två åren, att bara ta tillvara på allt som de olika årstiderna ger istället. Jag tror det började när många i min närhet blev deprimerade. Förutom detta tycker jag svenskar i allmänhet har gått och blivit lite gnälligare, vad tycker ni? Lyser solen, ja då är det för varmt. Regnar det, ja då är det tråkigt för du hade ju tänkt hänga ut mattorna i friska luften!! Ja, men lilla vän, det finns altan!

Under mitt år i USA hade jag världens härligaste granne. Hon drev en liten butik nere i en by i närheten, där hon sålde inredning, skyltar och väääärldens bästa doftljus. Det allra bästa med denna underbara människa var att hon var alltid glad. När hennes familj hade problem, hon log. När regnet smattrade mot rutan, hon log. Och visst smittade det av sig - det där leendet. I Illinois ska ni veta, att där lever årstiderna sitt egna liv. Där kan vi snacka skiftningar i vädret!
En dag när jag var på väg hem från skolan i november så började det helt plötsligt åska och ösregna. Och då menar jag ÖSREGNA. Jag som svensk har aldrig upplevt nåt liknande någonsin. Man såg inte handen framför sig! Jag sprang de två kvarteren hem från där skolbussen hade lämnat av mig, dränkt i vatten och lera mötte jag min granne vid uppfarten. "What an amazing day this is!! Can you believe the raaain!!? Im not gonna have to water my flowers in weeeks!" Utbrast hon, och log sådär stort, genuint och härligt. Och fy sjutton vad jag skrattade, jag skrattade så tårarna sprutade, och hon skrattade också. Vi stod där i ösregnet och skrattade ikapp. Det var helt fantastiskt.
Så igår när det kom en liten regnskur och min farfar klagade på det trååååkiga vädret. Då sa jag "näääe, men FARFAR. Det är ju bara lite dimma!"
Allting är relativt.
Och så är det även med hösten.
Vad har du för inställning till hösten? För jag tror att allting handlar om vad vi gör det till. Tänd ljus, mys, måla, skriv, släpa in den där stolen du aldrig hann måla om i somras- sprid ut tidningspapper över hela golvet så går det lika bra nu som då. Så kan vi vara utomhus och njuta av ljuset och värmen när den är här.
Men för all del, gnäll inte. För vad tjänar det till? Antagligen blir du bara ledsnare, och kanske gör någon annan irriterad på köpet.
Njut av livet, oavsett årstid. Jag är höstpepp.
Idag ska jag gå en låååång promenad och ta in allt det fina vi har omkring oss.
 
 
 
Ibland får jag höra: "Jaha, och vad gör du nuförtiden då?" Detta med ungefär samma ton i rösten som om man vore den där ruttna tomaten som ligger bland alla andra fräscha i kylen. Jag är rätt säker på att rätt många andra i min ålder får denna frågan titt som tätt.
Händer det även när ni hör det att ni får som en klump i magen?
Ni börjar fundera, jaaa, vad gör jag egentligen? Svaret börjar ofta med "uuuuhm..ja'a...eeeeh.."
Man kanske gör en massa saker, pluggar, jobbar, eller vad det än kan vara. Men ändå är man lite nervös för att svara. Varför? Jo, för man är rädd att svaret inte ska duga. Att personen som frågar ska döma en utifrån vad man svarar och att svaret inte ska duga för den personen. Vi bryr oss så mycket om vad alla andra tycker och tänker.
Jag blev ställd denna frågan senast igår. Det händer rätt ofta. Det händer att man svarar olika beroende på vem som frågar. Jag svarade "Jag har det gött!" Som ett svar får man ett skratt och sen förväntar de sig någonting mer. I dagens samhälle ska man liksom ha tusen vettiga svar på allting. Jag tycker mitt svar duger rätt bra.
Jag gör ju allt möjligt, men jag har inget heltidsjobb på 8 timmar och sen knökar in resten av livet när jobbet är slut. Åtta timmars arbetsdagar är en rest från en tid då kvinnan var hemma och tog hand om allt, idag ska man visst hinna med att jobba och göra allt det där andra vid sidan av. Inte konstigt människan är stressad.
För några månader sedan gjorde jag och en vän "slut". Ja, man kan göra slut med vänner också. Jag fick höra att jag inte gjorde nåt vettigt i mitt liv och att han äntligen kommit på hur hans liv skulle se ut och han hoppades att det blev så för mig också en vacker dag. Johojaja, tänkte jag. Jag har aldrig tyckt illa om denna personen förut i hela mitt liv, men jag gjorde mig inte besväret att svara på detta.
Jag tycker inte att jag har rätt att bestämma om någon annans liv är värdigt nog. Jag ber inte andra att uttrycka sig över mitt liv, och om de gör det, vad spelar det mig för roll? Jag arbetar ju med mitt liv. Mitt självförverkligande, mina drömmar. Inte min väns, som han tyckte var mer värt än mitt, inte min pappas, inte grannens. Det är ju mitt liv och mina drömmar. Någon kanske drömmer om att bli veterinär, gud vad kul för dem! Jag hoppas verkligen det finns massa fina människor där ute som vill det och som brinner för det. Fortsätt kämpa! Men jag vill inte bli veterinär, det gör ju inte mitt liv mindre värt.
Så när någon frågar, vad gör du nu för tiden? Kan man ju svara:
"Jag arbetar med mitt självförverkligande. Knegar runt så jag klarar ekonomin, men funderar över vad som gör mitt liv värt att leva. Och jag tror jag är på god väg att komma på det, och det känns toppen! Hoppas du också gör nåt kul, vad gör du?"
För jag är superstolt över att jag ägnat halva dagen åt att klippa gräset idag. Det är mitt liv, det lever jag som jag vill och jag är inte mindre lycklig än någon annan för det.
 


Att njuta av naturen i min takt. Det är lycka för mig. Vad är lycka för dig?