Det vet speciellt alla hästtjejer.

Igår skulle jag leda min häst runt anläggningen. Flytten gick finfint och han skötte sig faktiskt jättebra. Men när man har en mentalt stressad häst och man försöker intala sig själv varje dag att den inte är det, att man bara ska låtsas som om det regnar. Calle är inte som vilken annan häst som helst.

Inatt kom jag hem från akuten runt tretiden. Gick och la mig och försökte sova i brorsans säng. En katt i knävecket och en hundvalp vid magen. Foten på en massa kuddar.

Just nu är det så mycket som rör sig i mitt huvud så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om händelsen.

Är lyckligt lottad att det inte var huvudet utan foten som fick ta största smällen. Jag tror det jobbigaste med allting är tankarna som snurrar kring allting just nu.

Att foten inte var bruten utan klämd och utdragen är väl vad man kan kalla tur.

Jag är inte rädd för min häst nu, inte det minsta- Men otroligt psykiskt utmattad.

Mamma linade honom i ridhuset idag och imorgon ska hon rida. Hon har inte ridit honom ordentligt på otroligt länge. Lets just hope att han är på bra humör.

Tur att man har världens finaste hundvalp. Jag måste bli frisk och komma upp på fötter igen så att jag kan vara där för honom

.