min älskade bästa vän
Cinzano.
Du är min ängel
min trygghet
mitt stöd
och min livsglädje.
forsättning följer..
Ska snart ut och med hjälp av mamma kravla mig upp och rida lite barbacka i solskenet på min gamla fina Cinzano.
Hon har ridit Calle i ridhuset idag, och det gick efter en testomgång från hans sida, riktigt bra. Kul att se honom röra sig med någon annan på ryggen. Imorgon ska nog min kompis Ellen rida, första gången någon annan än jag och mamma sitter på honom. Men han behöver gå nu så jag är beroende av andras hjälp.
Det går att stödja på foten lite nu ändå, är väldigt positivt överraskad till hur bra det känns. Stödskenan jag fick på sjukhuset igår gjorde underverk. Tack vare den orkar foten vara i rätt position för att röra sig rätt när man stödjer. Mamma hjälpte mig att ta ut alla hästarna idag så har jag gjort resten. Det tog bara tjugo minuter längre än vanligt. Skam den som ger sig. Jag vill bli frisk. Gillade på nåt sätt inte känslan av att någon annan red min häst. Det kändes konstigt..
Albus håller på och protestkissar idag så varje gång han inte får uppmärksamhet går han och kissar på tidningen. Han har massa överskottsenergi och så lyssnar han inte ordentligt. Blir galen när han har sådana här dagar. Det är bara att härda ut och försöka få tag i honom och locka med massa godis. Om det blir värre i eftermiddag så får jag ta honom i koppel. Det går ju inte jaga en hund när man bara har ett friskt ben. Suck..
Annars sitter han fint och är jättelugn när han ska få mat. Så duktig! Han har även lärt sig vad puss betyder så då får man sig en avslätning ;) Hahaha!
Nej, nu ska jag ut innan solen försvinner.
Puss å kram
it wasnt supposed to be like this
Hur långt får det gå?
att ha tur i oturen
På ett handslag kan saker se väldigt annorlunda ut än vad de gjorde innan.
Det vet speciellt alla hästtjejer.
Igår skulle jag leda min häst runt anläggningen. Flytten gick finfint och han skötte sig faktiskt jättebra. Men när man har en mentalt stressad häst och man försöker intala sig själv varje dag att den inte är det, att man bara ska låtsas som om det regnar. Calle är inte som vilken annan häst som helst.
Inatt kom jag hem från akuten runt tretiden. Gick och la mig och försökte sova i brorsans säng. En katt i knävecket och en hundvalp vid magen. Foten på en massa kuddar.
Just nu är det så mycket som rör sig i mitt huvud så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om händelsen.
Är lyckligt lottad att det inte var huvudet utan foten som fick ta största smällen. Jag tror det jobbigaste med allting är tankarna som snurrar kring allting just nu.
Att foten inte var bruten utan klämd och utdragen är väl vad man kan kalla tur.
Jag är inte rädd för min häst nu, inte det minsta- Men otroligt psykiskt utmattad.
Mamma linade honom i ridhuset idag och imorgon ska hon rida. Hon har inte ridit honom ordentligt på otroligt länge. Lets just hope att han är på bra humör.
Tur att man har världens finaste hundvalp. Jag måste bli frisk och komma upp på fötter igen så att jag kan vara där för honom
.
Calle och jag förra året...
Albus aka terroristen
Mitt lejon.
Nu kommer en liten update på hur allting går med min lille terrorist!
Albus och Ebba kommer fortfarande inte riktigt överens. Albus har dock det största tålamodet i världen så varje morgon testar han om hon ändrat sig och kaaanske är lite leksugen. Detta är inte så poppis hos Ebba som mest bara morrar. Dock så har Albus skaffat sig lite nya roligare lekkamrater så det går ingen nöd på terroristen.
Vår innekatt Boris har delat med sig av sina galenskaper och har nog inte så bra inflytande på hunden.. När han tröttnar (katten alltså) bär han ut några kattleksaker i hallen till Albus som då blir helt till sig. Då passar katten på att gå och lägga sig i vardagsrummet, där Albus inte får vara..
I stallet har han favoriten Wilda, som är en blandras mellan alla de där pytteplutt raserna som alla Paris Hilton tjejer har (och så Jennifer då såklart, som kanske mer är en skånsk rosa hästbrud). Albus tycker nämligen bäst om små individer, för de vågar han busa med. Jag försöker para ihop honom med Aston i stallet men han är aaaalldeles för stor tycker Albus, så då visar han tänderna och morrar och springer sedan till mig och gömmer sig. Dock går det bra med min farbrors hund som är en blandning mellan någon slags fårhund och labbe.
Jag plågar Albus med alla möjliga uppsåt. Förutom att han får finna sig i att ägna några timmar om dagen ensam i bilen (det går åt ungefär en trädpinne och en tuggpinne och tre valpgodisar, haha!) så får han även sitta och titta på tråkiga ridpass i ridhuset. Då hoppar han upp på soffan, suckar och lägger huvudet i knät.
I stallet finns det en tjej som heter Emily som Albus äääääääääälskar. Han följer efter henne överallt hon går och han kissar nästan ner sig av glädje när han hör hennes röst. Suck, jag vill också vara så populär... :(
Vi var på Svenska Foder med jobbet häromdagen och då träffade han deras hundar och busade. Så duktig han är, min lille kille :)
Han kommer ungefär 70% av gångerna man ropar, ibland finns det nån katt som är roligare nämligen....
Och så sitter han fint och väntar innan han får mat. :D SÅ DUKTIG!
Sitta gör han redan på kommando. Han ser ju hur Ebba gör.
Är mycket nöjd med mitt val av hund och ras.
Undrar ni något är det bara att fråga!
Vill ni läsa mer om mig och Albus så klicka på kategorin "Albus, min laika" i högerspalten!
att bli bortskämd..
..är ingenting jag är van vid, precis. Det är nog lätt att vänja sig vid lyx men svårare att bli av med det.
I vårt stall hemma har jag lyxen att:
- Breda ut mig överallt. Ha alla saker precis var jag vill.
- Vatten i stallet
- Värmefläkt i sadelkammaren
- Stå hur länge jag vill i stallgången, hehe
- Stora hagar som jag kan variera lite hur jag vill
- Ridbana 20x40 meter
(Det finns säkert mer saker men kommer inte på fler såhär på rak arm)
På jobbet:
- Alltid torrt och varmt i sadelkammaren
- Hästsolarie (vet att Calle kommer älska det!)
- Ridhus 30x60 meter
- Ridbana
- Cafeteria, även fast det är lika långt dit som det är hemifrån till vårt stall)
- Spolspilta (GÖTT!)
- Varmvatten!!!!!! GUUUD VA GÖÖÖTT
Framför allt så kommer Calle få öva sig i hur man beter sig mot andra hästar och vänja sig vid en annan miljö. Det kommer vara jättenyttigt för hans psyke.
Har packat lite grejer i en kista idag, inte alls mycket. Det blir en hel del planerande av min träning så jag kan ta med mig en del hemifrån och ta tillbaka det hem sen. Kan ju inte köpa en massa nya saker bara för ett par månader :) eller hur länge det nu blir, haha! :P
pöss pöss!
Det jobbiga samvetet.
Jag har en fråga till er med häst. Nu har jag inte ridit på tre dagar eftersom inte orken funnits där i 10 minusgrader.. Fast jag vet att Calle inte mår bra av att stå så hittar man ursäkter ibland. Jag får alltid jättedåligt samvete. Jag vet att det blir bättre när jag har honom på jobbet. Känner jag inte för att rida kan jag alltid longera honom eller gå med honom medan jag mockar i ridhuset etc. Hur brukar ni göra när ni inte känner för att rida, hur ställer ni er till det hela? Jag blir inte kvitt det dåliga samvetet, hur ska jag göra för att inte må lika dåligt? Hur ofta i veckan rider ni? Jag brukar vanligtvis rida 5-6 ggr i veckan eftersom både jag och Calle behöver det. När jag red Cinzano mycket blev det ju ridning varje dag för min del. Jag tycker det är skönt att ha en pensionär-häst, haha. Jag vet att jag inte skulle ha energi till en till häst just nu.
Så vad är era tankar kring detta? Hästen känner ju när man inte har lust eller är på dåligt humör också, så då brukar jag hoppa över att rida den dagen...
Nu är jag hemma på lunchen efter att ha gjort mina sista förmiddagssysslor. Det blir så fint i ridhuset när man harvar i det nya underlaget, alldeles fluffigt!! Najs :D
Albus är så himla duktig när han är med mig på jobbet, helt lugn i bilen och jätteduktig i kopplet. Jag är en stolt hundägare! Nu börjar han komma när man ropar också, men inte när någon annan ropar, då stänger han öronen. Haha, en riktig mamma-gris har han blivit!
I helgen flyttar jag Calle. I eftermiddag blir det uteritt med mamma och hennes Imelda.
Stor kram,
Erica
Vaaafaaan?
Förlåt men jag blev precis rätt sur.
Hästfolk är speciella människor, no shit. Som personer kan de vara hur goa som helst men när det kommer till deras hästar så är allting så puttinutti hela jävla tiden. Inte nog med det så kan hästfolk vara så sjukt dryga mot varandra?
Jag har verkligen reagerat på hur mycket skit en del kända hästmänniskor får ta på sina bloggar.
Att det är så lätt för vissa att sitta och kasta skit? Don't get it.
Alla har vi olika förutsättningar och man får jobba utifrån de man har. Hästar är som barn, de kräver rutiner, tydliga regler och vanor. Sedan vad som är bäst för dem är individuellt, precis som med människor. En del människor gnäller för att deras hästar får gå för lite i hage, men så står de också där och säger "näääh, jag orkar inte rida idag..."
Om man tror att hage = motion för hästen, så ska man tänka om. I hagen är hästens huvudsakliga tanke att leta föda, rulla sig och utföra naturliga behov. En häst kan ha huuur stor hage som helst och ändå stå och häcka i ett hörn. En del springer visserligen mer men detta är absolut inte samma sak som att jobba med ryttare på ryggen och att arbeta! På min utbildning på Biologiska YH fick vi lära oss en massa om hästens naturliga och inlärda beteenden. Den kunskap jag fick med mig därifrån borde vara varje ryttares obligatoriska kurs man måste klara av för att få ha häst.
Sluta förmänskliga era djur.
Sluta fördöm andras sätt att sköta sina hästar.
Man kan vrida och vända hur mycket som helst på saker, men en häst är ändå i slutändan en HÄST.
Gå ut och ta hand om dem istället för att sitta på sociala medier och kasta skit och fördöma andras tekniker, skydd, boxar, hagar whatever it is. Det är rent ut sagt barnsligt.
Skaffa er rätt kunskap och gå dessutom en kurs i ödmjukhet, det skulle inte skada märker jag.
Tack och hej.
Ny vecka!
Idag är det alldeles för kallt för att man arbetstrött och hundvalps-trött ska orka med en ridtur.
Flyttar i alla fall Calle vilken dag som helst nu för någon/några månaders intensiv träning. Ska bli spännande. Är väldigt nyfiken på hur han tar det hela. Det var länge sedan han stod i annat stall. Är inte så orolig ändå, det är väldigt hästvana och duktiga tjejer över lag i stallet och alla är väldigt måna om varandra.
Jag älskar verkligen stämningen när man kan gå och sätta sig i cafetérian och bara ta en kopp té och tjöta om allt som rör himmel och jord. Det är många i min ålder men också andra åldersgrupper som tillsammans blir en skön mix av folk.
När alla hjälps åt och är ordentliga blir det som bäst. Det är man väl lite bortskämd med här hemma för där är det ju bara mig själv jag kan skylla på. Jag är ju pedantisk så blir inte så mycket kaos...
Men det blir ett par intensiva månader nu och sen kan både jag och Calle ta våra veckors semester i sommar med gott samvete :)
Jag och Linnéa ska ju som sagt till USA, ska bli jättekul. Nu har även min pojkvän kläckt ur sig att han vill resa med mig till olika ställen så han tränar sin engelska för fullt inför kommande eventuella resor. Så gulligt!
I natt var Albus lite små jobbig och rastlös så nu ikväll ska jag köra slut på honom ordentligt... Det blir bland annat besök hos farbror och hans hund Zingo.
Det är så roligt med valpar hur han kan gå från 100 knyck och bara KABOOM ner på golvet och däcka, haha!
Calle är egentligen en alien.. Om ni inte visste det redan...
Hoppas jag får ordning på min blogg-app i mobilen. Så jag kan dela med mig av min arbetsvardag! :D
Nu ska jag klä på mig ordentligt med kläder och ge mig ut i den bittra kylan.. Dimman ligger tjock på gärdet och frosten biter i buskarna... Huuuu...
snölykts-marodören
Erica gjorde en jättefin snölykta. Några minuter senare hade den rasat.
Här har vi den skyldiga..... Sooo Busted..
söndag med Albus
Har precis kommit in från en kort promenad med Albus. Än så länge så springer han mest i kopplet så jag får snällt följa efter. Vill att han ska vänja sig vid det innan jag börjar ställa krav, han är ju inte så gammal än! :)
Det snöar ute och det kom ungefär fem centimeter i natt. Albus ääääääälskar snö! Han busar så mycket att han däckar direkt när han kommer in. Perfekt, för idag har det inte skett några olyckor inne.
Pappa ringde nyss och sa att GPSen slutat fungera på Ebba, så jag kanske får åka en runda och se om jag hör henne någonstans (De är ute och jagar). Typiskt, pappa som satt och funderade på om han skulle släppa henne och så gör han det och då springer hon bort. Stackarn. Jag har sagt åt honom att han måste skriva telefonnummer på hennes halsband men han får ju aldrig tummen ur. Jag har alltid telefonnummer på Ebba. Kommer även ha det på Albus, man vet ju aldrig.
Idag har jag och Calle ridit i ridhuset med mamma och Lina från stallet.
Nu börjar det närma sig flytt för oss. Ska bli jättekul att se hur Calle tar det och hur mycket vi kan utvecklas när vi kommer kunna arbeta mer.
Pappa ringde så jag måste åka och leta efter Ebba.
Så sorry, inget längre inlägg idag.
Vad vill ni läsa om förresten?
Kramkram!
Bildbomb!
Calizto
Min fina vovve Albus. Som idag är världens lyckligaste vovve, för det har kommit SNÖ!!
Så fjäskig!!! GE. MIG. ÄPPLE! ;)
Ebba. Också fjäskig.
Boris myser.
Jag efter sminkkursen min fina vän Elin höll i denna torsdagen. :)
Ha en fin lördagskväll!!
Calizto
För att kompensera för noll inlägg gör jag nu flera stycken. DET NI!
Det senaste halvåret har min häst gått från stressad och svårhanterad till en kille som kan använda det mesta av sin energi på att jobba. Detta har alltså tagit mig tio år. Den som tycker att man har en tung period med sin häst, att ingenting händer.. Se på oss.
Jag har varit så ledsen. Men Calle har alltid funnits där ändå. Trots att jag inte kunnat hoppa upp på honom utan att någon håller i förrän för ungefär ett år sedan, så har jag aldrig gett upp. Han har alltid kommit springandes i hagen när man ropat, han har alltid lyssnat.
Alla små fina saker han har gjort har vägt upp det hela. Det har aldrig blivit för mycket. I förrgår jobbade vi ett helt pass i galopp. Jag kände att jag kunde sträcka på mig, ha armbågarna intill och bara driva fram honom i varje steg. Hela passet.
Han har blivit så fin. Ett levande bevis på att man aldrig ska ge upp.
Till Ida & hennes mamma!
Jag har haft så himla mycket tankar och velat blogga, men jag sitter verkligen aldrig vid datorn så då är det lite svårt att blogga när man har en telefon som man inte kan ladda ner bloggappen på.... Ska verkligen försöka fixa detta. Jag försöker även fixa ordning på en ny blogg. Den här har jag haft sedan jag var sexton så jag känner att det behövs börjas om på ny kula (oj dålig svenska)
Hur som helst så sitter jag just nu och stör mig på att jag målade naglarna igår och det är bara små röda prickar kvar på naglarna. Det nagellacket hade inte ens hållt en partynatt. Sjukt dålig kvalité.
Det är så mycket som händer just nu, jag har skaffat hundvalp, en västsibirisk lajka som heter Albus. Han kissar överallt och har massa energi, men han är också otroligt duktig och lyssnar väldigt uppmärksamt.
Jag ska nog flytta min häst till jobbet ett tag, så att det blir mindre stressigt för mig och så att jag kan rida när det är mörkt då jag har ridhus. Tror även att Calle kommer älska solariet och att få en massa nya kompisar. Ska bli kul för mig också att ha lite socialt stalliv ett tag som innefattar lite mer människor än min mamma (no offense morsan, älskar dej!) Flytten kanske blir nu i februari, den som lever får se..
Pluggar jägarexamen också, det blir väl lite sådär med pluggandet men den tid som blir över sitter jag med näsan i böckerna. Slutprovet är väldigt svårt och speciellt skyttet kommer bli en utmaning. Tjejer brukar vara bäst dock, så det ska väl inte bli några problem ;)
På min lediga dag idag har jag ridit Calle ute på åkern. Vi tog det lite lugnt för imorgon ska vi upp till ridhuset och jobba lite ordentligare. Linnéa kom och red Cinzano barbacka en sväng medan jag bytte bromsskivor och bromsbelägg på bilen inför kommande besiktningen.
Nu jagar min hund katten genom hallen...
Får gå och skälla på honom lite.
Hoppas allt slit pays off i slutändan! :D
nytt schabrak
Såhär ser det ut. Har dreglat i flera veckor....