Jo som ni sett så har jag hållt på och rumstrerat om lite här på bloggen. Har bytt header flera gånger. Vad tycker ni om den jag har nu? Såg ni de andra två? Vill ni hjälpa mig att välja? :)

Ska snart iväg för några timmars jobb i stallet. Ska även mocka till Calle och se vilket humör han är på idag. Det konstiga med honom är ju att han är värsta PMSgrisen. Igår var han jättetrevlig på eftermiddagen men Johanna hade haft ett helvete att ta ut honom på morgonen.

Jag jobbar ju bara lite nu eftersom min fot är som den är. Nu börjar blödningen att synas genom skinnet så efter att ha varit grön i några dagar är nu foten illröd. Lite som ett sådant där födelsemärke en del kan ha. Fast hela foten, najs.

Albus väckte mig och Andreas vid femsnåret i morse och ville kissa. Sen har han levt jävel. Fick inte tag på veterinären i morse så om hans kissande blir värre i helgen får jag ringa smådjurskliniken i Falköping. De är bäst enligt mig och har alltid massa tips och råd som man kan prova innan man kommer in. Det är så ett bemötande ska vara.

Jag håller på att bearbetar min mamma just nu för vill verkligen göra en grundlig kontroll av Calle efter allt som hänt. En röntgen på Husaby skulle inte kännas jättetokigt. Eftersom det är bättre vissa dagar funderar jag på om det är någon låsning uppe i korset. Muskulaturen är ju jämn och fin så det är inget problem som syns utåt.

Det är dock stor skillnad på när man sitter på honom och longerar. Jag tycker han ser så förbaskat stel ut när man longerar. Men kanske inbillar mig..

Foten bli i alla fall bättre på mig så jag hoppas kunna rida på mitten av nästa vecka, med stödskena förstås.

Min fotknöl kommer nog alltid besvära mig men sånt man får ta när man valt en hobby som hanterar 600 kilos stora djur som inte alltid är så sympatiska...

Börjar kännas som om jag har smält allting ordentligt nu som hänt. Jag är inte rädd för Calle, inte ett dugg. Han är som ett barn i huvudet och det hjälper inte att hata och ingenting blir bättre av att jag gnäller.

Pratade med pappa igår så vi ska sätta oss ned hela familjen och se hur vi ska göra. Jag älskar min häst, över allt annat. Vi har kämpat så HIMLA mycket.

Men pappa sa igår att "livet är för kort för att lägga på en energikrävande häst. Ska ni jobba tio år till innan allt blir bra?"