Det kan ju kännas svårt ibland, det där med att åka på vågen. Att bara glida med när det känns bra. För jag måste säga att det flyter rätt bra nu. Fast jag är arbetslös så märks inte det. Jag har så mycket att göra och saker som ska fixas att det är första gången på riktigt länge jag mår bra. Fast detta året har varit skit , motgångar efter motgångar, så vägrar jag tryckas ner av dem längre. Jag har folk som ringer om jobb hela tiden och tillsammans med att rida mellan två och fyra hästar om dagen (vilket egentligen är ett heltidsarbete bara det) så har jag fullt upp. Helgerna fylls med sysslor och event och denna helgen beger jag mig till Göteborg med Queeneileen.
Jag har haft massor att göra med hunden som har betett sig frukstansvärt hormonsrubbat, men i morse var jag hos en foderrådgivare och fick tipset om Bvitamin. Hunden åt upp ALL mat (ovanligt faktiskt) och har ätit på sina regelbundna måltider. Det bästa är att han är helt tyst och lugn. Är i någon slags glädjebubbla just nu. Var det så lätt? Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken kanske..
Hur som, ridningen går fantastiskt bra. Jag tror jag äntligen blir belönad för alla besvär. Har hört min tränares röst att jag faktiskt är duktig, att min häst må se lätt ut för att han kröker på nacken, men maken till komplicerad häst att rida får man leta efter. I måndags tränade vi över bommar och galoppbyten. Gick fantastiskt bra och jag har accepterat att han har en viss kapacitet och nivå och den får jag lägga mig på. Det är lättare att acceptera det när man kan sätta sig i bilen efter passet och åka till Winjett, som alltid är arbetsvillig. Vi var hos Annette i Lidköping för några veckor sedan och då släppte den spärr jag hade. Jag kan, jag vill och vi är ett team! Ja för sjutton. Nu klickar det varje ridpass. Hon går som en klocka. Åh, vad jag älskar den hästen.
Kanske är bingokvällarna med mormor liiiite mer intressanta nu när man hoppas på storvinsten så man kan bli med en fjärde häst. Jaaa, jag vet. Jag borde hålla mig i skinnet, men jag har ju faktiskt en pensionär, han rids ju bara när jag har lust ;)
Åh, nu ska jag packa inför en fantastisk helg, som ska bli helt uuuunderbar!
 
Puss & Kram
från er Erica
 


 Calle-bus <3
Ja, här står jag nu..
Utan morfar
Med en oviss framtid
utan bästa vän
med kli i fingrarna efter de där pelargonerna jag har hatkärlek till.
När jag inte jobbar så målar jag
i massvis
och pysslar
tänker och bakar
borstar på min häst
men inte blir det mycket ridet inte. Det kommer jag mig liksom inte för.
Och tänker hela tiden att det vänder. Klart det vänder
Snart.
Vi står här med gråt och med saknad.
Spill inga tårar,
sa Du, när jag dör
Det är inget att gråta för
I minnet lever jag ju kvar
Ingen kan dö som levat har
Tänk er,
som om jag tog en promenad
Vi ses igen, inte nu,
men om ett tag..

Älskade älskade morfar
du är och förblir
min favorit
och jag ska göra dig så stolt.

..