everybody needs inspiration, everybody needs a home
Ibland behöver man lite inspiration. Inspiration att fortsätta med det man brinner för, likväl som det som hamnar lite längre ned på listan. Man behöver mod för att vara sig själv, tålamod för att lära sig acceptera andra, likväl som det är viktigt att förstå att man själv gör misstag- och att det är okej!
Idag har jag fått inspiration, av en tjej som alltid är positiv och kör sin egen grej. Jag tror denna tjejen har lite dåligt självförtroende, men jag förstår inte varför. Hon besitter så sjukt mycket girlpower som jag hoppas att hon en vacker dag kommer våga få ur sig, för då kommer hon att stråla som en sol! Det behövs inte sägas vem denna tjej är, men jag hoppas du läser detta och att du vågar ta för dig, för du är jätteduktig på det du gör!
Jag har slitit som ett djur de senaste veckorna. Slitit för att behålla min självkänsla när man får nej på nej från jobb man sökt. Slitit med hästen och att ha energi att ge honom den positiva feedback han behöver för att utvecklas. Jag har kämpat med mina vänner, att visa dem att de betyder så otroligt mycket för mig. Ibland känner man sig så otillräcklig när man vill ge tillbaka för allt fint man får av dem.
Jag har gått upp på nätterna för att mata en ensam liten katt. Idag öppnade han ögonen och tittade på mig; som för att säga "Är du min mamma?" och så burrade han in sig i min hals.
Det hade varit så sjukt mycket enklare att bara skita i det. Låta naturen ha sin gång. Det hade varit otroligt mycket lättare att bara be någon annan rida min häst. Det hade varit lättare om man hade en pappa som ägde ett företag så att man kunde få ett jobb- tänk att det ska påverka ens liv så mycket! Men nu är det inte så. Och hör och häpna; jag är JÄTTEglad för detta. Jag ser den här perioden i mitt liv som ett test. Att någon eller något kollar om jag klarar det.
Och så sant som att jag är min mors envisa dotter med min fars uppfinnighet, så SKA jag klara detta. Och jag låter ta mej (ursäkta) fan inte någon trampa på mig, jag kanske inte gör vad andra ser som en stor prestation, men det jag gör är viktigt nog och jag är jävligt stolt över det!
Ibland kan man behöva en stor kick i röven för att våga. Jag hoppas alla som läser detta har någon som är er asskicker, för ärligt talat, de vännerna är de allra bästa!
Jag vet vem jag är, när jag är hos dig.
Vi ska va dom vi vill vara hellre nu än efteråt.
TACK FÖR ATT DU FINNS, UNDERBARA, FINA, GOSIGA, ROLIGA DU!
lika lätt som att bara le.
Kan ni inte bara låta oss vara
så skulle allting kännas lättare
Sluta påminn mig, om sådant som varit
som inte längre finns.
Kan ni inte bara sköta er själva?
Istället för att röra i min ro
Jag vill bara hitta en plats att vara trygg på
inte springa runt så.
Men det gör lite ont i mig när andra är så själviska
hur kan man vara sådan
Hur kan man leva då?
Jag försöker bry mig om andra
men får bara skit ändå.
Det är så lätt för andra att håna
kasta skit och slåss
Kan vi inte bara vara vänner
men det är ju svårt för er, förstås.
Era ögon ändrar färg i ljuset
Man vet inte vem man kan lita på
för det är inte ert riktiga jag
som jag ser och minns.
-tänk om det vore lika lätt.
Tänk om man hade en sådan här...
..Då skulle jag baka hela tiden! Kanske tur att jag inte har en, då hade det inte blivit mycket tid över till annat, haha!
De är ju svinigt dyra bara... Tänk om andra köksredskap som försöker efterlikna KitchenAid också kunde ha lite roligare färger än svart och vitt?
Jag får drömma vidare om mitt rosa-gröna kök med en rosa KitchenAid och en vit radio med rosor på från Roberts radio...
tjejen som vägrar säga att hon bakat chokladbollar
...För det heter faktiskt negerbollar! På västgötska också, négeRbölla! Så det så! Det hette det när jag var liten och det heter det i min "sju sorters kakor". Jag är ju faktiskt svensk, och svenskar är ju sådana att allting som ändrar sig , det skiter man i för det var bättre förr! Right?!
Jag är i alla fall inte ett digg rasistisk, jag tycker att människor med andra kulturer eller bara kanske en annan hudfärg är som vilka människor som helst. Precis som alla har olika åsikter så har vi alla olika sätt att vara, so what? Men det heter negerbollar för mig, för är man mörkhyad och tar åt sig får man skylla sig själv. Hallå, vi pratar ju faktiskt om en KAKA (eller vad det nu är) så jag tycker man får kalla det för vad man vill.
De blev iaf väldigt goda, oavsett namn.
Åh, gud vilket jobbigt blogginlägg!
fina, älskade du.
Klantiga och fega Erica talar ut...
OOOOOOOCH Erica gör det igen! Jag är så NEDRANS klantig. Jag städade ur bilen ifrån havredamm och hästhår och när jag kliver ur så hoppar jag självklart baklänges ut (för det var roligare så) men smäller i armbågen i garageporten... Fick faktiskt ingen sådan där mysko stöt utan snarare bara väldigt ont. Grimaserade en stund och återgick sedan till arbetet. Men så sitter jag här, tre- fyra- timmar senare, och jag inte få ihop armbågen mer än 90 grader. Det gör så jäääääävla ont. Klänto-Erica.
En positiv sak idag är att jag (trots armbågen) faktiskt städat min bil och mitt rum. Jag var alldeles nyss ute i stallet och grejade med Calle och upptäckte att det spruckit stora sprickor precis vid kronranden (alltså där huden börjar från det att hoven tar slut, för er som inte vet) som var fulla med illaluktade mojsigojs. YES! tänkte jag (motsägelsefullt, right?) För detta betyder att infektionen i Calles hov har läkt ut! Så jag tvättade och hällde på jodopax och kladdade på ett rejält lager med Helosan. Så nu hoppas jag att detta tillsammans med lindorna gör susen! Jag täntke nämligen igår kväll när han var så väldigt svullen att jag skulle pröva att linda lite hårdare än vanligt- och sim sallabim!- nu hade svullnaden gått ned en hel del också. Men värmeökat är det fortfarande, hela vägen från hoven och upp till knäet.
Åh, en annan trevlig sak idag är att jag varit ute i flera timmar i skogen med mamma och pappa och plockat svamp. Jag har en sjuuuk fobi mot älgloppor och när mamma fick en idag så beslöt jag mig för att fight my fears och kklämde den mellan fingrarna (medan jag självklart skrek som en livrädd sjuåring). Pappas kommentar till detta var; "Herregud Erica, du hanterar 500 kilo häst men inte en liten sketen älgloppa". Nej, så kanske det är, kära far, men JAG är iallafall stolt över min handling!
Hm. Vad mer? Jo, jag har ett litet projekt på G... Jag får se om det går i hamn... Får jag ett jobb nu så kommer nog allting att falla på plats. Men vi får se, i så fall kommer bloggen att handla mycket om detta!
OCH. Madde- jag saknar dig.
Ha det gott, stort som smått! (åh, vad kitschigt!)
Erica
En positiv sak idag är att jag (trots armbågen) faktiskt städat min bil och mitt rum. Jag var alldeles nyss ute i stallet och grejade med Calle och upptäckte att det spruckit stora sprickor precis vid kronranden (alltså där huden börjar från det att hoven tar slut, för er som inte vet) som var fulla med illaluktade mojsigojs. YES! tänkte jag (motsägelsefullt, right?) För detta betyder att infektionen i Calles hov har läkt ut! Så jag tvättade och hällde på jodopax och kladdade på ett rejält lager med Helosan. Så nu hoppas jag att detta tillsammans med lindorna gör susen! Jag täntke nämligen igår kväll när han var så väldigt svullen att jag skulle pröva att linda lite hårdare än vanligt- och sim sallabim!- nu hade svullnaden gått ned en hel del också. Men värmeökat är det fortfarande, hela vägen från hoven och upp till knäet.
Åh, en annan trevlig sak idag är att jag varit ute i flera timmar i skogen med mamma och pappa och plockat svamp. Jag har en sjuuuk fobi mot älgloppor och när mamma fick en idag så beslöt jag mig för att fight my fears och kklämde den mellan fingrarna (medan jag självklart skrek som en livrädd sjuåring). Pappas kommentar till detta var; "Herregud Erica, du hanterar 500 kilo häst men inte en liten sketen älgloppa". Nej, så kanske det är, kära far, men JAG är iallafall stolt över min handling!
Hm. Vad mer? Jo, jag har ett litet projekt på G... Jag får se om det går i hamn... Får jag ett jobb nu så kommer nog allting att falla på plats. Men vi får se, i så fall kommer bloggen att handla mycket om detta!
OCH. Madde- jag saknar dig.
Ha det gott, stort som smått! (åh, vad kitschigt!)
Erica