Jag tyckte väl aldrig det var någon bra idé, haha, och efter en kvart på hästen förstod mamma att det inte var det heller. Hon har ny sadel, nytt tränsbett ny ryttare och ny omgivning. Hon har visserligen aldrig stannat på ett stall särskilt länge så hon fann sig snabbt tillrätta i stallet och så. Hennes förra ägare sa "hon är van, det är bara att sitta upp". Fast riktigt så enkelt var det ju inte ;)

I förrgår gick vi iallafall en promenad till skogen, hon gick på i rask takt så hon tyckte nog det var roligt. Idag gick vi till samhället och tillbaka. Hon var mycket duktig! Tror dock inte hon trivs i sitt nya betsel så ska be veterinären kolla på hennes tänder för hon går snett med huvudet. Jag har ju bara gått med henne med delta i tränset alltså! Inte ridit än, jag tänkte longera henne i helgen. :)

Så nu är ni lite uppdaterade på den fronten!

Jag ska för övrigt få hem en liten valp i januari! Om det är så att det finns tillräckligt många till mig i magen :) Den är planerad i november :) Det är en västsibirisk lajka och jag planerar att ha den både som ridsällskap, jaktkompis och till agility. De behöver verkligen mycket motion och aktivitet och jag tycker synd om hundar som inte får den möjligheten när de mår dåligt om de inte får det...

Ne men nu har jag suttit här tillräckligt (har umgåtts med min superkeliga kissemiss). Så nu blir det till att greja med häst nummer två och tre. Haha, vad hemskt att jag beter mig som att har nummer på dem!

Ikväll börjar jag jägarexamen. Det ska bli jättespännande!! :D

Idag ska det inte bli nåt tungt inlägg om nåt jobbigt (även om mina läsare ökar då).

Boris väckte mig i morse för han har kommit på att han kan krypa ur sin låda nu, så han kröp fram till sängen och satte sig och jamade. Haha, han har blivit för himla skön. Kommer säkert bli en jätte efterhängsen kisse. ;)

Idag händer det en spännande grej! Jag och mamma ska åka och provrida en pålle :)! Hon kommer snart hem från morgonens jaktpass och då ska vi göra oss iordning och åka iväg. Ska filma lite så hon ser hur det ser ut när hon rider.. Det kan hon behöva, hehe ;) Ne, bara skojar! (Bäst att skriva så om hon läser! Moahah!)

I eftermiddag ska jag och lilla Bettan (min bil för er som inte vet detta) åka till Skövde och lufta motorn lite. Jag ska träffa min jobbcoach. Det är första gången jag är där så jag hoppas att jag hittar. Skulle ju inte vara så förvånande om jag gick fel.

Det är väl vad som händer idag. Imorgon och på fredag ska min pojkväns pappa vara kattvakt åt mig för jag ska till Ullared med mamma och hennes kompisar. Ska inhandla lite grejer till min Boris :) I helgen kommer ju min allra bästa vän i hela världen, Madeleine från Linköööping. :D Hon ska få leva lantliv och vara med på lite lektioner och så ska vi kanske ut och jaga med pappa. Fast det vet hon inte än, men det läser hon säkert nu ;) Moahaha!

Jag är på riktigt rethumör idag känner jag!

Bäst jag byter om nu och går ut med hunden lite innan vi ska åka.

Ha de gött!

Är det någonting som jag verkligen blir förbannad på så är det när opålästa människor ska uttala sig om sånt de inte vet nåt om. Eller ännu värre. När människor får för sig att de har en åsikt, de vet inte varför de ens bestämmer sig för att det är så de tycker, sedan googlar de eller gör någon annan typ av "research" och skriver sådant som "varför jakten är dålig". Vad de inte tänker på är att de redan där smalar av deras åsikter så att när människor kommer med motargument så är allt de kan, det som de har läst om. Det är OMÖJLIGT att förstå och vara med i en debatt om man inte läst på om båda sidorna, har förståelse för dessa men därifrån kan ta en ställning.

I morse på nyheterna, ja alldeles nu precis, så sa de att viltolyckorna ökar och att jägarna därför planerar att skjuta mer älg. Idag börjar älgjakten. TV4 sa att bara 4 av de tillfrågade länsstyrelserna vet hur mycket älg de har i sitt område. Jag kan nu sitta här och uttrycka mig därför att jag VET att i vårt område har vi koll på våra älgar. Varje års gör flyginventering som håller koll på den faktiskt ökande älgstammen.

Till och med nyheterna Skaraborg vinklade nyheten såhär: "Idag skedde den och den och den olyckan där och där och detta beror på älgjakten som dragit igång idag som får älgen att flytta på sig." Vad får detta tittaren att tänka? Jo: Jävla jägare utan dem skulle det inte vara några viltolyckor.

Men alla vet innerst inne att det inte är så. Bara de senaste månaderna har viltolyckorna ökat drastiskt. Detta betyder att jägarna i stor del är oskyldiga och när älgstammen ökar och trafiken blir allt mer intensiv med större vägar, så ökar olyckorna.

Även för någon vecka sedan så var det med en jägare i TV4 som påstod att "En del jägare jagar för att det är prestige". Även den personen som intervjuade ställde frågor som var helt absurda. Jag tror inte att en enda jägare i mitt område med handen på hjärtat säger att han jagar för att det är en fråga om medaljer och stolthet? Jag blev rent ut sagt förbannad. Där står det en jägare och smutskastar alla runt omkring honom? Varför vill man ens ha med en sådan vidrig människa i TV?

Klart att det är kul om man skjuter en 10-taggare. Men nu är det så att varje lag, varje PERSON, har stenhårda regler om VAD man ska skjuta, HUR många älgar som ska skjutas och FÅR skjutas, NÄR man får skjuta och HUR det ska gå till. Att klara jägarexamen är inte någonting man bara gör på en natt. Mamma fick kämpa jättehårt och min bror kuggade provet två gånger innan han gav upp. I höst är det min tur och jag vet att det kommer bli jättetufft.

Det är så många människor som har fått för sig att de ska delta i denna debatten om jakt, på allt från småvilt till varg, men som inte har en -ursäkta mig- jäkla aning om hur det är och går till i verkliga livet.

Jag tänker inte ens diskutera det där med varg mer än det lilla jag skriver nu. Jag tycker det är patetiskt att det enligt folket är okej att skjuta rådjur för det har man alltid gjort men sen "åååh nej, stackars vargen!!!" Men jag tror det beror på att vargen är ett sådant sagoväsen. Det djuret har så mycket historia och det är alldeles för få människor som är påverkade av det djuret än så länge för att folk ska förstå allvaret. Att vargen dödar för att träna. För att det är kul. Är inte det absurt om något? Jag blir förbannad på att det är storstadsmänniskor som sitter och bestämmer hur mycket varg vi behöver ha i Sverige. De har ju inte en susning.

Älgen kommer gå åt som flugor och rådjuren ska vi inte tala om. Hur det kommer påverka skog, mark och framförallt vilken påverkan vargen redan har på människor och hur det förändrar deras livsöden...huu. Jag ryser.

Jakt idag handlar inte om att skjuta flest djur. Det handlar om att vara ute i naturen, spåra skadade djur som farit illa i trafiken. Det handlar om att vara ute där djuren är, att se dem i ögonen och hålla koll så att de mår bra. Att inget djur lider. Det handlar om att kolla spår i marken, att räkna våra djurbestånd. Hålla ordning i skog och mark.

Det finns så himla många människor som glömmer det här, eller förlåt. Ni har snarare ingen koll.

Härmed tackar jag Sverige och yttrandefriheten. Hoppas att människor vaknar någon jäkla gång.

Den här älgkalven skulle vem som helst bli kär i. En välmående kalv.

Jag längtar tillbaka flera gånger i veckan.

Önskar jag kunde återuppleva allting.

Där och då var det väldigt kämpigt. Det var så mycket som jag inte kunde ta till mig just då, men som man nu efteråt är väldigt glad att man gjorde och att man gick igenom. Förra helgen var jag på utbildning med det företag jag åkte till USA med. Nu får jag chansen att förmedla mina erfarenheter och dela med mig av mina minnen till andra som funderar på att åka till USA i ett år. Jag är så himla glad att jag ska hålla på med detta. Det är väldigt viktigt för mig att få andra att förstå att man kommer ha glädje av sitt år under resten av sitt liv. När jag var borta hade jag velat att någon annan som varit iväg hade ringt mig och sagt "NJUT av VARJE dag och tänk på att den aldrig kommer åter!"

Jag var väldigt annorlunda i USA, därför att där vaknade jag på morgonen och oavsett vad som hänt på kvällen när jag lade mig så tänkte jag "YES. En ny dag med nya möjligheter!"

Jag hoppas att andra tänker likadant. Det är mycket pengar man lägger på sitt år och då borde man leva därefter. Alla dagar är inte en dans på rosor. Men gud vad stark man blev. Jag ångar inte en minut att jag åkte.

I juni åker jag tillbaka. Träffar Ashlyn, min familj, hästarna och hundarna och få andas Amerikaluft.

Även om det är en massa baksidor med det landet, vilket var väldigt känsligt att påpeka när man var där och jag är livrädd för att en republikan ska vinna nästa val; Men alla länder har sina baksidor. För mig betyder USA utveckling och kärlek. Min värdfamilj var helt underbar och även fast jag fick byta familj en gång och det var svårt i omgångar att hantera allting så har jag blivit en annan person. En bättre person. USA kommer alltid vara i mitt hjärta, precis som Sverige.

Det är emot jante att vara stolt över sig själv och säga det högt.

Men jag har ju alltid varit lite tvärtom så jag tänker skriva detta ändå.

Jag är jättestolt att jag elva år gammal fick chansen att ta över mammas ögonsten.

Han och jag har gjort så mycket galna saker tillsammans. Ofrivilligt och frivilligt har vi hoppat över stock och sten (jag kommer aldrig glömma ett ridläger då vi skulle hoppa över en 70cm stock, och Cinzano lägger tungan över bettet och springer på 1.10 stocken och bara flyger över. Det var skitläskigt men min ridlärare höll på att dö av skratt) och hur vi kämpat oss igenom motgångar och inte alltid varit överens om hur saker ska lösas. Cinzano tycker oftast att saker ska vara lite mer komplicerade än vad det är och jag är tvärtom lite lat ibland när det gäller ridningen. Men vi har alltid mötts halvvägs. När jag vill göra öppna på diagonalen vill Cinzano göra galoppombyten, bara för att han tycker det är kul. Då skrattar man bara.

Calizto är ju inte alls sådan. Han genar gärna lite varstans och jag tycker väl att "ah, det är inte så noga".  Calizto har ju varit bra för min utveckling på så vis att jag måste lära mig att ha tålamod och jobba vidare med saker som inte är så lätta. Cinzano har ju alltid bara kört på.

Nu är min gamla häst inte den häst han en gång var. Galoppen är inte så bra längre, han snubblar mycket i skogen och han orkar inte längre hoppa. Men ibland när man går ut på dressyrbanan så tänder han till. Hans trav, åååh, den TRAVEN! Vilka steg, han skulle kunna mäta sig med legenden Briar.

Så jäkla fin är han ändå, min Cinzano. Och än så länge finns den ändå där- glimten i ögat- och så länge den gör det så får han gå där i sin hage, lufsa i skogen med mamma och rida lite lättare lektioner på banan. För han är ju min bästis och jag är väldigt stolt över allting vi gått igenom. Sjukt stolt faktiskt.