Hästar ger heltidsjobb åt 10 000 människor. Antalet ridskolor i Sverige ligger på över 500. Ridsporten är en utav de få sporter som fortfarande ökar i antal utövare. Näst efter fotbollen är ridsporten den sport som idag engagerar flest barn och ungdomar.

Gick dessutom upp klockan sju för att äta frukost (eller fruktost som jag sa när jag var liten) med min bror och Andreas innan de båda drog till jobb och skola.

Det var på nåt sätt lite mysigt att behöva sätta på sig fleecevantar när jag skulle ut i stallet. Halsduken åkte också på och raggsockar i stövlarna. Jag kan ofta känna mig väldigt glad över hur vi har det i Sverige. Jag tillhör inte en utav de människor som vill ha sommar året runt. Tänk, vad trist, att ha samma typ av kläder hela året, inte får blanda lite som man vill för att allt är för varmt så man bara kan ha linne och shorts. Ne, det är nog inte min grej. Visst, sen i vinter kommer jag gnälla när tårna fryser sönder när jag är ute med hästen, men på nåt sätt gör ju det att våren känns så himla skön.

Jag söker en fotograf som kan fotografera mig och mina hästar, någon frivillig?

Sådana här boots har jag innan fast bruna. Nu funderar jag på ett par rosa. Det funkar verkligen till allting med boots. Såväl klänning som jeans. Det andas en viss känsla...

Bytt tid inte mindre än tre gånger till min öron-näsa-hals tid på sjukhuset nu! De måste tro jag är helknäpp!!! Kan inte hjälpa att jag har fullt upp jämt o aldrig med mig kalendern, eller..?

Har ju en leverfläck i örat som växer så de knakar. De roliga är att nu ligger besöket bara några dagar innan jag fyller 20, så nu kan jag inte flytta fram det mer för då måste jag betala haha! De jobbiga blir ju om jag ska ta bort den, då kommer jag få betala massor :o

Försökte plugga lite naturkunskap men kände att genteknik och genetik verkligen INTE var min grej. Får se vad läraren säger imorgon, jag har inte ens koll på hur långt de var meningen att jag skulle läsa!

Sprungit och ridit har jag hunnit med så här långt idag så känner mig lite nöjd åtminstone :)

Mina lediga dagar lyckas alltid på nåt sätt bli fyllda med saker att göra fast det inte står nåt i kalendern?

Någon som vet var man kan köpa ett par snygga cowboyboots? Mina har blivit för små så jag måste ha vanliga strumpbyxor i dem för att de inte ska klämma på tårna!

Sedan har jag funderat på varför min profilbild vägrar att synas på bloggen?

de där var ju inte så snyggt hahaha men är ny på detta så ursäkta för dessa krumelurer!

Nu går jag i vilket fall att följa på bloglovin! :D

Nu sitter jag här och ska alldeles strax sätta på mig stallkläderna och ge mig ut på en skrittur i skogen. Sedan blir det plugg för hela slanten! Ska även klämma in en svamp-letar-tur i skogen med Ebba och se till att jag plockar ned kattungarna från loftet (katten flyttar runt dem för fullt...)

Ha de gött! :D

Slutade med att jag gick långpromenad med hunden. Tvättade bilen och putsade fälgar, dammsög inuti bilen... Sedan red jag två hästar och mockade innan jag beslöt mig för att gå in och tvätta lite och städa på rummet.

Vilodag var det ja...

Nu väntar sängen. Guuuud så skönt!

Men skam den som ger sig. Det är alltid nyttigt att rida andras hästar!

Ja, tänk om man vore såhär smidig efter ett ridpass..

Fick lära oss grunderna i hur man tränar upp en hästs kondition på bästa sätt, vilka komponenter som är viktiga vid träning, vilka delar utav hästens kropp som påverkas samt hur man ska ha detta i åtanke när man sätter igång sin häst. Jag tyckte att delar utav kursen var jätteintressant och jag blev väldigt inspirerad till att lägga upp träningsscheman för mina hästar för att få en bättre inblick i vad det är jag gör med dem och för att kunna lägga ihop a och o när de har träningsvärk, är stela etc.

På eftermiddagen befann sig klassen ute på Axevalla Travbana där vi fick lära oss grunderna i hur en pulsmätare fungerar och varför det kan vara bra att ha koll på sin hästs vilopuls respektive maxpuls vid träning.

En mycket matnyttig dag.

Ett exempel på en veckas träning för min 22 åriga, men pigga, häst. Jag har valt att ge honom 2 vilodagar i veckan, vilket man ofta ska göra med unghästar också.

Måndag: Backträning i skogen, få med bakre muskulaturen! (Backe = kulle)

Tisdag: Dressyrpass på banan, noga framridning. Mjukgörande, mycket öppna, sluta.

Onsdag: Vila för återhämtning från gårdagen. VIKTIGT!

Torsdag: Skrittur i skogen, samlad trav där det är lämpligt. Viktigt att göra saker hästen tycker är roligt!!

Fredag: Tur i skogen med sällskap av Calizto, trav, galopp och skritt lite längre tur.

Lördag: Vila!

Söndag: Dressyr, mycket trav och åter igen mjukgörande. Få fram honom ordentligt i traven.

Min gamle man Cinzano :)

 

Tag mig ej från min moders sida, när som nyfött föl jag går.

Vänta med att på mig rida, till mitt fjärde levnadsår.

Men tillbaks till stallet kära, låt då få gå i skritt.

Och i kalla vinternatten, lägg ett täcke på min rygg.

tänk på att det är mitt hem! Stäng min dörr mot vinden kall.

Då ska jag för alltid vara, din bästa vän i många år.

Led mig sista biten, kära, Till hästens evigt gröna land.

 

Idag har jag varit på föreläsningar på BYS. Vi lyssnade på en veterinär som pratade om hästens anatomi och fysiologi. Sedan hade vi praktiska övningar på närmaste ridskola. Att dagen efter naturkunskaps-prov, om just kroppen, märka att hästen ser i princip likadan ut, kändes väldigt bra. Helt plötsligt kan jag en massa som jag inte visste att jag kunde! Att så snabbt som dagen efter prov få bekräftelse på sitt pluggande känns helt otroligt. Jag blev så himla glad och peppad!

På eftermiddagen/kvällen hade vi vårt första snack i gruppen om vad för typ av företag vi vill starta. Jag fick en aha upplevelse och jag är så nöjd med min idé även om den är fiktiv just nu. Jag ska finslipa lite på tankarna och sedan ska jag berätta för er hur jag har föreställt mig att mitt företag skulle kunna fungera och verka.

Efter idag känns allting bara så himla mycket bättre! Nu ska jag bara skicka in mina sista csn-papper så att jag kan få lite pengar i fickan också. Beviljat studiebidrag, tjohoOo!!! :D

Puss å kram!

Jag har prov i Naturkunskap B imorgon. Jag är inte redo. Blir så trött så fort jag ska sätta mig å plugga. Vill inte bli omotiverad till studier igen. Känner mig så korkad när prov går dåligt. Suck.. Men man kan ju inte bli nåt om man inte pluggar :/ eller?

Nu har jag varit i Skövde med mamma och införskaffat mig en ny säkerhetsväst. Så nu vågar jag trilla av lite till :P Min gamla säkerhetsväst var verkligen urusel, den hade dragkedja som åkte upp hela tiden och på sidorna skulle man spänna in den genom att dra åt några snören, dessutom var den alldeles för stor. Men så kan det gå när man är sexton och ska handla säkerhetsväst med en pappa som inte kan någonting om ämnet om som lyssnar på vad den i butiken säger. "Men denna är ju sååå bra förstår du för den kan man justera". AH, TJEEEENA. Hon ville nog bara tjäna pengar. Så nu var jag på Skövde Ridsport, där de har otroligt bra service, och köpte mig en ny för ca 2500 tusen. Åtdragning på sidorna med markeringar så man vet när västen blir för liten, och dragkedja med förstärkning på sidorna. Dessutom var den i nåt specialmateriel som formade sig skönt efter kroppen så den satt superskönt i svanken. Den hade även justerbara axlar vilket min gamla väst inte hade. Ett stort + för Skövdes service. Jag fick provsitta i en sadel och hon förklarade hur västen skulle sitta för att ha perfekt passform. Fick även pröva lite olika modeller! Superbra! :) Den hette förresten airowear och är av level 3 standard. Grå med orange detaljer.

På tal om hästar så har jag börjat ge min 22åring ett pulver som kallas glucosamin som ska hjälpa hästar som tränar mycket eller äldre hästar och sägs vara bra för lederna. Nu har min Cinzano fått detta i ca. tre veckor och först tyckte jag inte det gjorde särskilt stor skillnad (vilket gjorde mig rätt besviken för det var väldigt dyrt) men nu de senaste dagarna har jag tyckt att han har varit mindre stel och idag klarade han till och med av att hålla igång galoppen utan att bli framtung vilket gör mig så otroligt glad! Dessutom stegrade han sig ett antal gånger!! Min häst på 22!!! Snacka om överskottsenergi! Bör tilläggas att han ALDRIG ens bockat med mig! Haha, jag tänkte bara shit shit shit, hade inga chaps på mig och hade inget stöd och ingen säkerhetsväst eftersom min var trasig. Men det känns väldigt bra att han blivit så pigg!

Har även lämnat in mina blad till klippmaskinen på slipning så ska klippa honom så fort jag kan. Han får sådan bamsepäls!

Så jag har egentligen en massa saker att säga men Linnea kommer över hit snart- jag ska hjälpa henne att slinga håret! :p ska bli spännande... Haha!

Bestämdes dessutom förut hos tandläkaren att jag ska skrivas upp på kö för tandställning vilket tar någonstans mellan 8 månader och ett år. Så ska fortsätta med bettskena nu fram tills det att det är min tur att bli braceface. På nåt sätt känns de inte så jobbigt som jag trodde. När jag var liten ville jag verkligen inte ha tandställning därför att jag såg hur alla andra tjejer o killar med tandställning blev behandlade utav sina klasskamrater. Vilket är hemskt (!) men jag är väldigt tacksam att jag får det nu så att jag kan stå upp för det och verkligen förstå varför jag har det. "Tandställning när hon är 21?" tänker ni; men det är tydligen väldigt vanligt nu för tiden eftersom de kommit fram till att när man är mindre så förändras så mycket i ansiktet och munnen och eftersom jag har fått mina visdomständer och de beslutat att inte dra ut dem, så ska jag ha tandställning. Det beror också på att mina tänder i underkäken ligger lite omlott så de är svåra att rengöra, samt att jag har pyttelite överbett så att min underkäke måste dras fram en aning när jag tuggar. Det är tydligen därför min käke värker och "klickar". Obehagligt!

Så nu är det bara att vänja sig vid tanken...

SVERIGEDEMOKRATER I RIKSDAGEN?? WHAT??? FYFAN SVERIGE. Kan vi inte protestera på ett annat sätt eller??

men men!

seger för alliansen iallafall! :) :)

Idag ska det bestämmas om jag kommer ha tågräls eller inte... blääää

en viktig o fin dag närmar sig för mig dessutom.... :D

Hoppas Pink kommer till Sverige snart igen. Det är så underbart att få stå där!! (på tal om ingenting och jag vet att detta inlägget blev sjukt flum!) Pink = lycka för mig !

då går det verkligen käpprakt åt pipsvängen med mitt självförtroende. Det är som om allting hänger på hur det går med hästarna. Eller jag ska inte säga hästarna, utan hästen. Cinzano går ju alltid framåt och gör som man vill men han börjar bli gammal och stel och galoppera är inte ens att tänka på längre för han går i sidled. Calizto däremot prövar verkligen mitt tålamod. Om och om och om igen. Varför kan han inte bara lugna sig?? Jag har inte råd med en ny ridväst just nu, men då självklart gör han så den går sönder. Rida Calle utan ridväst? Hah. Ja om man är självmordsbenägen kanske. Igår så brast det lite för mig. Det är så jävla tråkigt att lägga ned timme efter timme och ändå får man inte den där kommunikationen häst-ryttare som för mig är så himla viktig. Jag blev så jäkla arg igår. Jag försöker oftast hindra ilskan, omvandla den till envishet, styrka och tålamod. Men igår... Jag fick spelet totalt. Jag blev så jävla arg på min sjuka häst så jag kunde inte ens tänka klart. Han stod på bakbenen, han backade när man drev framåt, han snurrade runt, han låtsades ge med sig för att rätt som det var göra ett kast ät vänster höger vänster höger vänster och så vidare never ending story..

Jag lipade så jag trodde jag skulle bli helt uttorkad. Skrek hur mycket jag hatade honom , hur trött jag var på honom, hur jag bara vill ha en häst som går framåt och som man kan vara vän med. Till slut hoppade jag av och gick därifrån. Ropade på mamma så vi bytte häst. Skrittade en runda på Cinzano och försökte lugna ned mig. Borrade in huvudet i hans nallebjörnspäls en stund.

Det jävligaste är att idag på morgonen så gnäggade Calle åt mig när jag gick ut. När jag öppnade boxdörren o skulle hälla i fodret i krubban puffade han på mig och blåste varm luft och sänkte huvudet. Som om för att säga förlåt. Jag vet ju att hästar sänker huvudet för att visa sig underdåniga, men just då så kändes det mer som om han bad om ursäkt. Det är verkligen så sjukt irriterande. För vore han inte så lätt att förlåta när man står där med hans huvud emellan armarna i en stor omfamning så som ingen annan häst låter en göra; så skulle han inte längre vara en del av mitt liv.

Är så SJUKT trött på vuxna som nedvärderar tonåringar. De flesta gör det inte ens medvetet, men att vuxna kommer med kommentarer så som "Det har väl inte du hunnit uppleva än" eller "den erfarenheten har ju inte du såklart" och så vidare och så vidare. SNÄLLA RARA NI. Jag har stött på så många vuxna/de som anser sig vara vuxna men egentligen bara är nåt år äldre än en själv som ser ned på mig. Varför? Om ni nu är så "vuxna", vilket jag för övrigt tycker är ett väldigt dumt ord - för när blir man egentligen vuxen? - så borde ni inte bete er såhär mot oss. Jag förstår inte poängen med, till exempel nu när jag börjat nya utbildningar, varför om man ställer en fråga till läraren, ska behöva bli tittad på som om man är helt korkad, medan de "vuxna" får ställa frågor som jag tycker har helt uppenbara svar och förväntar sig att bli respekterade av alla andra? Om jag säger "vilket rum är vi i?" ska jag inte behöva bli bemött med en tråkig attityd bara för att jag är Jag. Inte när jag inte förtjänar det och har betett mig okej från början.

Sedan i vissa perspektiv så är ju Jag vuxen. På bussen är jag sedd som "vuxen", på konsert är jag "vuxen", medan jag på ungdomsmottagningen är ungdom tills jag fyllt 20. Bara detta är ju ett bevis på att man inte är vuxen bara för att man uppnått en viss ålder, utan snarare ett stadium: Man är mer säker på sig själv kanske?

Det finns även tjejer som är precis lika gamla som mig som slösar en hel del energi på att få en att få mindervärdeskomplex.

Mår ni bättre av det?

Anser ni att åldern bestämmer hur man är/hur mogen man är? Därför att jag har kompisar som är födda 93/94 som är extremt mycket mognare än många utav de jag känner som är födda 1990 som jag. Varför skulle min bästa kompis inte kunna vara lika gammal som min mamma? Vad är det som gör att vi sätter de gränserna? Att vi sätter oss bredvid den som ser ut att vara lika gammal i föreläsningssalen, att vi går undan för de äldre damerna med näsan i vädret.

Varför ska vi tonåringar (för jag anser mig absolut inte vuxen fast min 20årsdag är bakom hörnet) behöva vika oss för vuxna jämt och känna oss mindre värda i många situationer?

Jag har verkligen tröttnat på detta och försöker verkligen att tänka "han/hon behöver inte ha rätt bara för att hon är vuxen, men ja, hon/han kanske har varit med om mer." Det handlar inte bara om vem som har rätt. Det handlar om att vi tonåringar snart blir vad andra anser "vuxna" och då kommer vi behandla andra så som vi blivit behandlade. Men detta är inte OKEJ.

Jag är en sån liten mes för jag låter mig dagligen tryckas ned av vad vuxna säger/tycker/attityder mot/till mig och detta resulterar på att jag blir trött på mig själv.

Någon som har någonting att säga om detta?

Jag orkar inte med tråkiga attityder etc när man inte är förtjänt av det.

Min pappa får mig väldigt sällan att känna att jag är värdelös.

Han har ett vägledande sätt att vara på och ett sätt att se på saker som jag tror han är väldigt bra på att förmedla som chef på VOLVO. Han är väldigt pedagogisk i sitt sätt att styra upp saker och är en sådan person man lyssnar på utan att ta illa upp. Detta på grund av att han vet hur han ska föra sig och diskutera saker utan att man tar det personligt utan snarare som en push framåt.

Det finns självklart många andra bra vuxna människor i mitt liv, som jag verkligen anser vara vuxna. Kan dock inte skriva om alla här! Evelina, min vän i Varberg, är ett sådant exempel. Även min faster Anne är väldigt bra på att känna mig som om jag kan göra någonting bra utav mitt liv. Ett exempel på detta som jag ska dela med mig av:

- När jag var i USA för ett år sedan hade jag satt väldigt hård press på mig själv under en väldigt lång tid. En anledning till att jag åkte till USA var för att komma undan lite från Sverige och de saker som jag mådde dåligt utav. I Amerika trängde jag på något vis undan alla tankar jag hade om mig själv här hemma. När min faster kom på besök så behandlade hon mig som en vän, inte som en liten barnrumpa. När hon skulle åka sade hon till mig att jag var en stark person och att jag skulle göra mycket fint i livet. Hon sade att "det är inte alla som klarar av att få A i alla ämnen i USA och prestera så bra som du gör." Hon trodde verkligen på mig och visade det på ett så ömsesidigt sätt som verkligen satte sina spår i mig. I USA blir man verkligen behandlad som en ung tonåring oavsett hur gammal man är, och det kändes så himla bra att någon såg mig för den jag kände mig som. Någon som tyckte att det jag gjorde var bra och inte medelmåttigt.

Hoppas jag väckt en tanke hos er läsare (för jag vet att ni läser även fast ni inte kommenterar)

Ha det fint,

Låt ingen trycka ned er!

Igår så röstade jag i valet 2010! Det känns väldigt bra att ha bidragit till samhället nu :) Att jag dessutom ivrigt följt olika debatter etc. gjorde att jag kände mig väl förberedd att rösta. Jag kan tycka att människor som inte vet någonting om partierna förutom vad de har hört, inte borde rösta, eftersom de inte vet vad de egentligen röstar på. Men men, vi lever i en demokrati (vilket jag är glad för också) så nu är det som det är :) Är i vilket fall nöjd med mitt val, är ju med i ett ungdomsförbund för ett utav partierna, men ville ändå kolla ordentligt, särskilt eftersom jag varit lite osäker.

Att vara med i ett parti behöver ju inte betyda att man fast håller på det, det är däremot ett bra sätt att hålla sig väl uppdaterad :D

Nu ska jag ut o cykla med hunden och sen blir det plugg! I eftermiddag ska jag in till komvux!

Pusshej!

Jag mockade ur boxarna och kommer på mig själv med att ha noll koll på var min hund höll hus. Letade lite och ropade och gick in i höladan. Där bakom halmen hoppar Ebba upp och ned på golvet och min första tanke är att hon jagar solkatter så jag ber henne att gå därifrån. När jag inser att det inte lyser in någon sol så hämtar jag ficklampan och lyser under brädorna. Där under ligger det två små kattungar. En gul och en mörk.

Vi som trodde att Mysan, vår andra katt, hade dödfött därför att vi inte hittat några ungar.

Så gick livets gång åter igen här på gården. Lilla Asta hade nog förbrukat sina nio liv redan i barndomen då hon överlevde alla möjliga attacker från hund och bil, så hon beslöt sig för att jaga möss på ett annat ställe. I himlen. Jag hoppas hon har det bra där. Samtidigt föddes, utan att vi vetat om det, nya små liv här i Olofstorp.

Bara att inse att det är så livet är. Man kan aldrig göra någonting ogjort, men man kan göra det bästa av det som blir kvar.

Skolan gick absolut okej, jag var nog den som var mest förkyld iallafall! Satt o snörvlade och hostade om vartannat. Det var flera olika föreläsningar och en workshop-del. Vet inte riktigt om jag höll med om allt de sa på föreläsningarna om hästens etologi (beteendevetenskap) men det var i vilket fall en hel del tänkvärda delar. Jag har haft svårt att tänka på annat än hästar denna veckan och går och funderar på hur jag ska göra mina arbeten hela tiden.

Igår var jag ju ledig och ägnade dagen åt ridning och att vara med min pojkvän på jobbet. Idag sov vi till tjugo i nio!! Första gången på flera månader vi sover längre än till sju, så himla skööönt!

Nu ska jag ut i stallet igen och sen ska jag plugga naturkunskap. I eftermiddag tänkte jag hjälpa Andreas att måla sin skogsmaskin.

(Ebba tittar på mig från mattan med bedjande ögon.. Hon vill nog följa med ut i skogen! :p)

Kartan är konstig, jag är nervös. Tänk om jag kommer försent till inskrivningen?? Vad säger man då!? "Hej jag heter Erica och hittar inte hit fast ni har en karta och jag bott en mil härifrån hela mitt liv men jag hade tänkt klara av den här kursen även fast jag är så puckad o inte kan läsa en karta!"

en jätteliten röst säger "hjälp?"

Nu har jag varit ute med Ebba (min oerhört söta tax) i skogen en sväng för andra gången idag. På vägen hem gick vi förbi min kära pojkvän som körde traktor hos min farbror. Vi åkte med lite och Ebba tyckte det var skitkul, haha! Hennes öron lyftes sådär sött och hon tittade sig omkring hela tiden! :) Förut idag fick hon hoppa lite hinder på ridbanan (låga såklart) och hon fuskade hela tiden och skulle kasta sig emellan hindren o marken. LAT! Dags för henne att få upp kondisen lite nu inför jaktsäsongen. Nästa år på våren ska jag ta jaktlicens, det ska bli superskoj att få följa med ut i skogen! Är det någonting jag älskar är det att bara sitta och njuta av naturen. Framför allt att vakna med dagen och se solen gå upp. Det är det vackraste som finns!

Längtar också till i vinter när jag ska åka med min Andreas ut å köra snö. Det är så fint när solen går upp och himlen skiftar i hundra olika färger. Träden rör sig med vinden och snön skvätter runt traktorn. Då är man riktigt tillfreds med livet!

Nu ska jag tyvärr återgå till nuet och plugga massor med "testa dig själv"-frågor som jag har att göra i naturkunskap B på Komvux. Gjorde 36 stycken igår och har ungefär lika många kvar..! :P

Pusshej! :D

Nu sitter jag här sjuk i soffan och snörvlar och försöker få iordning på min nya design. Trodde aldrig att jag skulle trivas med lila men det känns bra!

Imorgon börjar jag på biologiska yrkeshögskolan i Skara och jag är väldigt spänd inför hur min höst kommer att se ut. Jag hoppas att kunna kombinera nytta med nöje, och så känns det bra att det är på distans så att jag kan fortsätta utvecklas med unghästen på hemmaplan medan jag lär mig nya saker om just det: Hästar!

Egenföretagar-biten kan bli lite klurig och jag hoppas det inte är alltför mycket matematik utan mer logiskt tänkande. Då kommer denna utbildningen att passa mig fint!

Komvux, som jag också går på, rullar på jättebra och känner mig inte alls skolstressad. Får väl se hur det känns när första provet så sakta närmar sig..

Har bestämt mig för att denna hösten ska jag våga vägra höstdepp och verkligen ta tillvara på att det är mörkt. Det är ju såhär vårt vackra land är och då ska det inte påverka mig negativt längre utan jag ska göra något bra utav mörkret. Det kommer ju aldrig ändra sig liksom, så varför ens gnälla över det? Ska utnyttja de regniga dagarna med mys och massa kak-bak och tända ljus! Det är ju faktiskt inte lika mysigt att tända ljus på sommaren som på vintern, eller hur? Sen har vi ju julen på vintern, och min födelsedag första november :)!

Ska dessutom se det som en bra anledning att sitta inne och plugga ordentligt, regnar det ute o är kallt vill jag ju ändå inte gå ut, så why not?

Denna hösten känns sjukt bra. Jag är höstpepp!