Min hjärna är full med tankar. Jag kan inte bestämma mig om det blir bokmässa eller hästmässa i helgen. Någonting händer med mig, kanske förtränger jag allt annat jag ska komma ihåg genom att konstant grubbla om i-landsproblem.
Vi räknar matte i skolan, kluriga tal som inte en enda tredjeklassare kommer i kontakt med, ändå ska de räknas av oss blivande lärare. Vändas och vridas, kluras och diskuteras. Blir vi nåt klokare då? Ja, kanske. Framförallt har jag börjat fundera över mina lärare jag haft genom åren, vad de lagt fokus på, vad de gjort bra respektive mindre bra. Deras brister lyser igenom där min kunskap nu fallerar.

Jag sitter på tåget, låtsas lyssna på musik men lyssnar på några damer bredvid mig, tydligen lärare båda två. De hamnar i en djup diskussion om barn och deras utveckling. Att många barn lär sig mycket själva beroende på intresse och glädje.
Då undrar jag varför jag inte kände denna glädje när jag som barn skulle räkna konstiga tal. För mig var de iallafall konstiga, för mina lärare glömde bort att förklara för mig varför kunskapen var viktig. De glömde bort att motivera mig, visa mig olika metoder att få fram ett resultat.
Jag förstår att ingen människa är ett underbarn- men att ha toppbetyg i alla ämnen förutom ett- för mig är inte det en fråga om att "inte kunna", det handlar om att någonstans har någon lärare tappat bort mig eller placerat mig i ett fack av att "inte kunna". Och redan där var det kört.

Jag tycker inte allt jag gör i skolan är kul. Men jag kämpar som en galning nu för att sätta mig in i metoder och sätt att lära. För jag brinner för en starkare skola, en varierad skola som passar alla människor. Man måste glöda i sitt arbete, annars slocknar barnen.

Så just nu är jag helt inne i mitt arbete mot att bli världens bästa lärare. Ursäkta röran i mitt huvud och ursäkta att tiden inte räcker till. Jag är fokuserad på mitt mål.


Jag är i Chicago och njuter av tillvaron. Varmt och skönt och tid med halva familjen. Känns overkligt och fint. Jag tar tid till mig själv, därav dåligt bloggande. Allting blir som vanligt när jag kommer hem till Sverige :) 
Hoppas ni har det bra även om temperaturen sjunkit och regnet öser ned. Jag ser faktiskt fram emot att tända ljus och mysa på kvällarna :) 
Kram och puss!
Herregud, nu har jag varit i usa i över tre veckor och jag har jobbat huuuur mycket som helst. Ibland har jag klämt in lite styrkesträning på gymmet men mest är man så trött så man bara vill slänga sig i sängen och sova på kvällarna. 
Vad kan jag säga? Jag har lärt mig så oerhört mycket om mig själv dess tre veckor. Att umgås konstant med sina kollegor även före o efter jobbet sätter ens sociala förmågor på prov såväl som det stärker lagkänslan. Jag är fascinerad att jag klarat av detta. Jag satte mig egentligen på ett plan till NYC utan att veta vad jag egentligen skulle göra i fyra veckor. Jag har sett massor med nya sidor hos mig själv och det har varit en cool upplevelse. Nu har jag fyra arbetsdagar kvar innan jag åker vidare till Chicago och lämnar NYC bakom mig.
Jag börjar inse att min tid i usa för övrigt snart är över och jag försöker ställa in mig på svensk vardag igen, även om det är ett tag kvar. Letandet efter lägenhet fortsätter från och med nu, min häst har satts igång av mamma där hemma och enligt henne går det helt okej, de promenerar i skogen och han linas på banan ibland. Jag har nog aldrig varit såhär homesick förut, inte ens under mitt hela år i USA. Men man blir ju äldre och man inser vad som betyder mycket för en. Att resa ger en nya upplevelser och perspektiv, but home will always be home :)
 
På tal om home åker jag ju till chicago snart, helt overkligt. Fyra år sedan sist och jag blir alldeles pirrig när jag tänker på det. Det är den finaste staden jag vet och jag längtar efter att få äta färsk illinois-corn och träffa min underbara värdmamma som alltid stöttar och finns där för mig. Hon är en utav de viktigaste personerna i mitt liv, för ingen annan har någonsin pushat och stöttat mig så som hon gjort för mig, hon var alltid positiv till mina upptåg och världens bästa på att lyssna. Jag kommer gråta floder när vi ses på flygplatsen :)
 
Alla bilder från usa kommer komma när jag kommer hem och har normalt fungerande internet igen :)
kram